Jag sträckläste Hannes Råstams bok om den felaktigt anklagade massmördaren Sture Bergwall. Av en tillfällighet fick jag Micael Dahléns bok Monster om verkliga massmördare i present förra veckan.
Tillfällighet förresten – vem tror på sånt? Jag är glad över att ha kommit igång att läsa. Det kan jag ha nytta av under terminen.
Taggar: Micael Dahlén
augusti 7, 2012 kl. 2:39 e m |
Att du orkar läsa så hemska böcker. Jag vill inte veta något mer om den mänskliga enfalden och ondskan.
Speciellt inte om Claes Borgströms. Den mannen driver mig till vansinne. En självgod hycklare av värsta sort.
augusti 7, 2012 kl. 2:44 e m |
Så du menar att Assange inte gjort våldteckterna å fritt kan ta sig till Latinamerika? Det är ju denne Borgström som är advokat åt tjejerna.
augusti 7, 2012 kl. 3:03 e m |
Den där kopplingen förstår jag mig inte på. Vad Assange och de två damerna sysslade med i sänghalmen har väl inget med Borgström att göra.
Assangehistorien är för mig fullständigt ointressant.
Sen är det väl lite typiskt Borgström att hoppa på ett sådant populistiskt juridiskt fall.
Min uppfattning om Borgström är betydligt äldre än Assangehistorien.
augusti 7, 2012 kl. 6:42 e m |
Det var kopplingen till han som hycklare. Är han en hycklare när han driver fallet med att få hit Assange. Eller är Thomas Ohlsson som försvarar Assange ingen hycklare.
Det finns gradskillnad i helvetet.
augusti 7, 2012 kl. 10:17 e m
Usch – när det gäller Assange lämnar jag WO!
Det känns ovärdigt att spekulera i den infekterade och ideologiserade soppan.
augusti 7, 2012 kl. 3:25 e m |
Borgströms svek mot Bergwall framstår som magnifikt. Jag förstår inte att han kan se sig själv i spegeln.
augusti 7, 2012 kl. 6:43 e m |
Det tror jag och wan der Kwast inte har några som helst problem med. I deras världsbild har de rätt hur överbevisade de än blir.
augusti 7, 2012 kl. 10:18 e m
Huuuuu….
augusti 7, 2012 kl. 2:42 e m |
Den senare boken har författare berättat om. Han blev inte sig själv efter att intervjuat och skrivit om den;)
Så akta dig;)
augusti 7, 2012 kl. 3:24 e m |
Tack för varningen. Jag är ingen våldsbesatt person – men fågan om varför de här personerna blir så beundrade kntresserar mig.
augusti 7, 2012 kl. 6:39 e m |
Det är väl att det kittlar oss. Abnormiteter å graft avvikande kittlar i den grå vardagen. Bättre om att läsa det än att beröras irl med dem. Skräck på avstånd har fascinerat genom alla tider.
Problemet är väl för den som skriver, möjligen den som läser, att man lever i en subbvärld i hjärnkontoret. En värld som kan ta över om man inte noga aktar sig.
augusti 7, 2012 kl. 10:13 e m |
Jo – den här boken ställer en del frågor om författaren. Varför är han så intresserad av ämnet?