Det är ett utsatt uppdrag att vara VFU-lärare. Vid praktikbesöken prövas systemet legitimitet och ibland är det skönt att jämföra erfarenheter.
Idag har vi varit hemma hos P. och beundrat djur och landskap.
Snart är vi beredda att ta oss an höstens utmaningar. Tillsammans.
Jag antar att alla läsare kan identifiera häst- och nötkreatursraserna?
Klippa ut orden och be dem sortera och motivera. Tvinga dem att komma överens om rangordning – skapa konflikter…
Jag försöker undvika att fastna i positioner. Det är en nästan omöjlig utmaning inom genusdebatten. För oss som strävar efter att undvika dikotomin arv/miljö är varje dag ett äventyr. Antagligen kommer jag att få en del nya vänner och fiender på grund av den här texten.
Så kan det gå.
Jag är trött på kategoriseringar. Demoniseringen av män innebär en romantisering av kvinnor – det är minst lika destuktivt.
Macken har blivit ännu roligare!
Reprisen visar oanade djup. Musikaliskt och politiskt är serien svåröverträffad. Jag tror att det går att diskutera maskulinitet utifrån den här filmsnutten.
På loppmarknaden i Onslunda fanns ett part vajrar i skiftande längder till modesta priser. Jag var väldigt sugen på att köpa några – men kunde verkligen inte komma på vad jag skulle använda dem till.
Kanske är det lindansare som är mitt verkliga kall?
Eller inte?
Vad händer om vi ser lindansaren som metafor för läraryrket? Vilka likheter lyfts fram?
Tysta tankar 