Utifrån rättegångarna mot Mangs och Breivik skriver Heidi Avellan tankeväckande om tendensen att skuldbelägga mödrar för söners handlingar.
I USA pågår en debatt om ”mammafundamentalister”, som startats av boken The Conflict av den franska filosofen Elisabeth Badinter. Dess tes är att dagens moderskap med alla krav på att vara perfekt mamma och totalt uppoffrande har ersatt den gamla sexismen som jämställdhetens fiende:
En mamma ska helt gå in i rollen som mor.Den mamma som fortsätter jobba – av ekonomiska skäl eller fritt val – tar alltså risken att skada barnet och att som Eva i Vi måste prata om Kevin en dag stå där med omvärldens fördömande och försvara sina livsval inför domstol.
Badinters bok Manlighetens X och Y betyder mycket för mina tankar om kön och genus. Min nyfikenhet är väckt och jag vill verkligen förstå vad som ligger bakom frågan. Handlar det bara om rättvisa (varför anklagar ingen papporna?) eller är det meningsfullt att diskutera föräldrars ansvar för sina barns handlingar?
Stolthet och skuld är oupplösligt förenade.
