Jag är ofta stolt över professorer från Malmö

Den här texten sammanfattar min kritik mot svensk skolpolitik och nu känns det som om det mesta är sagt. Jag låter Bo Rothstein sköta debatten.

Sammantaget innebär detta att vi kan lägga ner jakten på ”supermodellen” för den svenska skolan och i stället börja fundera över hur vi kan skapa förutsättningar för lokala skolledare att ta fram olika slags pedagogiska modeller som passar för, och framför allt kan vinna förtroende för, just deras skola med dess lärare, elever och föräldrar.

20120428-082226.jpg

15 svar to “Jag är ofta stolt över professorer från Malmö”

  1. maxtiotar Says:

    Bra! Nu skall jag läsa min gamle kollega från Smålands Nation i Lund!

  2. Plura Says:

    Ja men Mats, detta är inget nytt. Det är det som gällt sedan 1991, men som ingen sorligt nog i skolan begripit. Därför att man suttit fast i regleringstillvaron under SÖ-tiden.

    Skolan är mål- och resultatstyrd, vilket innebär att staten satt ett antal minimikrav på VAD och VARFÖR. Hur du sedan når dessa är det upp till pedagogiken att fixa. Då kommer det aldrig att se lika ut i förskolor och skolor när det gäller vardagsarbetet.

    • Mats Says:

      Inte nytt – men magnifikt missförstått! Nu sätter Rothstein ner foten och försöker skaka liv i den lokala nivån. Det var på tiden.

      • Plura Says:

        Det är väl det som är så förunderligt att en hel kår har kunnat en magnifikt missförstånd. Å andra sidan kanske man ska va tacksam för det;)

  3. AV Says:

    Egentligen är det inte så svårt. Vad har gjort vår art så framgångsrik? Vår kommunikation, vår förmåga att spara information bortom döden och att vi för vidare denna kunskap till andra, så alla inte behöver göra samma misstag. Så vad behöver vi för en lyckad skola?

    1. Kunniga lärare. Vem har varit lärare genom historien? Vuxna som har erfarenheter att föra vidare. En lärare ska ha något att förmedla: ämneskunskaper, studieteknik, självkännedom, att sätta upp livsmål, nyfikenhet, kritiskt tänkande, analysering… Man kanske inte ska få börja på lärarhögskolan förrän man är 25 och har haft några års vuxenliv.

    2. Elever som vill lära sig. Och det vill i princip alla förskolebarn. Sedan händer något. Pojkar lite oftare än flickor, barn som tappar intresset i skolan och att lära sig nya saker. Vad gör vi fel? Afrikanska barn som har förmånen att gå i skolan går kilometervis för att komma i skolan. Varför gör de det? För att det är möjligheten att få det lite bättre än de har det idag? Eller för att de blir tvingade? Varför verkar denna skoltrötthet råda mest i de länder där vi har det som bäst?

    3. Ett givande innehåll. En viktig faktor för punkt 2. Ett innehåll som verkar meningsfullt för så många elever som möjligt och får dem att förstå att de behöver det i framtiden. Det är ett jobb för politiker som sätter ramar, skolledare som gör bra förutsättningar för personal och elever samt lärare som har förmåga att entuiasmera sina elever.

    Det finns säkert inte en one-size-fits-all-lösning på hur arbetet i klassrummet ska gå till. Man kan klistra på namnet på vilken stor pedagogisk tänkare man vill. Bara det fungerar för just de lärare och elever man har just i detta rum. Och då behövs skolledare som är minst lika involverade i det pedagogiska arbetet som det administrativa och monetära. Ett problem är att de lärare som verkligen har något att tillföra pedagogiskt tenderar att inte vilja gå ”vidare” som administrerande skolledare.

    • Mats Says:

      Bra beskrivet – den sista formuleringen är problematisk. Det är väl bra att de framgångsrika lärarna vill jobba som lärare?

      • AV Says:

        Visst, men om man ska ha rektorer som verkar som pedagogiska ledare måste de själva ha ett pedagogiskt engagemang. Har haft ett antal rektorer som inte axlat det ansvaret och mest häckat på sina rum, samt kört något kick off projekt i augusti som rinner ut i sanden. Om rektorn själv har lite pedagogiskt driv kanske hen (!) kan skapa den miljön i kollegiet som höjer resultaten.

    • tråkmagistern Says:

      Det verkar som formedlingspedagogik. Ser inte Mats det

  4. janlenander Says:

    Decentraliseringen 91 misslyckades totalt och istället fick vi en semistatlig anomali i form av SKL som centraliserade än mer och tog tydlig steg mot mer regelstyrning.

    Nya skollagen har flera bra saker när det gäller att öka decentraliseringen. Det är bara för huvudmannen att utnyttja dem. Släpp rektorerna loss, det är vår.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 105 andra följare