Sådant jag tänker på när jag är ledig

Hur skapar vi en utbildning som uppmuntrar studenterna att utnyttja varandra? Idag har vi en digital lärplattform som är byggd för kontroll och administration av inlämningsuppgifter. Frågan är om det räcker för att möta framtidens krav på interaktion? Hur skulle jag reagera på att bli intvingad i ett system där lärarna kan se allt jag gör? Där strukturen inte är byggd för att underlätta kommunikation mellan studenterna?

Länk till artikel

20120415-080319.jpg

The absence of APIs from a lot of education applications, I’d argue, is a good indication that we’re still dealing in many cases with pre-Web era technologies (or at least a pre-Web era mindframe). Student information systems. Learning management systems. Educational software for your desktop computer. All pre-Web. And even newer versions of these older systems often carry forward this legacy of a world without Web (or hell, even Internet) connectivity.

APIs played a crucial part in the explosion of Web technologies. E-commerce. Social networking. Cloud computing. Now mobile computing. All facilitated by APIs. APIs have enabled companies like Facebook, Google, Amazon, and Twitter to become platforms, allowing other developers to build on top of them.

Det här måste vi diskutera på högskolan innan vi köper en ny lärplattform. Ni vet väl att de är pedagogikens Hotel California? (vad tänker jag på?)

12 svar to “Sådant jag tänker på när jag är ledig”

  1. Mats Says:

    Ett förtydligande:

    Mirrors on the ceiling,
    The pink champagne on ice
    And she said ”We are all just prisoners here, of our own device”
    And in the master’s chambers,
    They gathered for the feast
    They stab it with their steely knives,
    But they just can’t kill the beast

    Last thing I remember, I was
    Running for the door
    I had to find the passage back
    To the place I was before
    ”Relax, ” said the night man,
    ”We are programmed to receive.
    You can check-out any time you like,
    But you can never leave! ”

  2. Maths Says:

    Frågan är väl när och var studenterna (eller småbarnen) kan lära av varandra? Att lära sig spela ett instrument av någon annan som går precis samma nybörjarkurs är väl inte så lyckat.

    Frågan är också när, med vem och i hur stor utsträckning det ska var interaktion? Vad är syfter? Och vilka moment i utbildningen kräver att lärare och student har en interaktion i realtid?

    När du pratar API, handlar det om datorprogram, alltså applikationer, då? Eller tänker du kontaktytor mellan människor? I citatet påstås det att det saknas APIer för många utbildningsappar. Det är tyvärr rent nonsens. Appens API mot dig är det gränssnitt som gör att du kan interagera med appen. En app utan API för användaren går inte att använda och så illa är det nog inte, va?

  3. Mats Says:

    Jag tänker att vårt LMS är ett helt slutet system. Allt sker bakom inloggning och konstruktionen uppmuntrar till hierarkiskt tänkande. Läraren delar ut uppgifter och kontrollerar att de lämnas in och examineras efter gängse rutiner.

    Det som händer utanför den här formella delen av utbildningen är oftast mer intressant och jag tror att de oväntade diskussionerna berör oss på ett djupare plan än våra försök att genom kursplaner skapa en gemensam progressiob för 250 studenter.

    Så jag har svårt att se våra studenter som en grupp nybörjare – de är fulla av erfarenheter och tankar som osynliggörs om vi inte skapar en form som ger utrymme för mångfald.

    Jag tänker att API är ett sätt att få de olika programmen att prata med varandra. Igår bisste jag inte vad ordet betydde…

  4. Maths Says:

    Anar jag en bild av den kompetenta studenten? Vad gör dom då på utbildningen? ;)

    En viss hierarki måste det bli. Läraren borde var mer kunnig inom det ämne h*n ska ha undervisning i. Då hamnar läraren automatiskt i ett överläge. Relationen bli lite asymmetrisk. Och studenterna går väl kursen inte bara av artighet, utan för att de tycker att de vill lära sig det läraren förhoppningsvis kan lära dom. Sedan kan det bli spinoff-effekter där även annat när liggande saker blir berörda.

    Jo, det finns API mellan olika program. Det var så uttrycket uppstod. Men det slog mig att det går att använda i överförd betydelse. Då skulle t ex en tolk kunna vara en API.

    • Mats Says:

      Studenterna är en brokig grupp. Jag väljer att betrakta dem som kompetenta – åtminstone tills motsatsen är bevisad. En del excellerar i inlärd hjälplöshet men många är goda representanter för tanken på att utbildning är ett sätt att förädla tidigare erfarenheter genom reflektion. Inte att jag ska ersätta deras erfarenheter med mina erfaenheter.

      • Morrica Says:

        Inte ersätta, men komplettera hade väl varit trevligt?

      • Mats Says:

        Jag är lite rigid här och tror inte att erfarenheter är överförbara. Möjligtvis kan jag redogör för dem och förklara vad de har betytt för mig – men till sist är kunskap något mycket personligt och eget.

        Jag kan komplettera med ett annorlunda perspektiv och i bästa fall någon form av försök till teori. Tyvärr (eller som tur är) bestämmer studenten själv om hon vill ta till sig det eventuella budskapet.

      • Maths Says:

        Tänkvärt!

        • Mats Says:

          Det här förhållningssättet är ganska krävande – som lärare vore det underbart om jag bara kunde förpacka och transportera min förståelse till barnen (och studenterna!)

          • Morrica Says:

            Njä.

            Det håller jag inte alls med om, hur skulle det då gå med samhällets kollektiva kunskapstillväxt om det som finns i mitt huvud vore allt?

            Nej, jag kan visa vilka vägar jag gått, peka ut stup, fällor och eventuella drakar i grottorna längs bergskarmen. Jag kan berätta var andra gått, visa på kartor, förklara och varna och rekommendera. Jag kan pusha, peppa, jaga på, jag kan stoppa saker i väskor och erbjuda matsäck. Jag kan göra en hel del, det ska inte förnekas, särskilt i början av resan betyder min guidning mycket. Men om inte eleverna (och studenterna) då och då tar egna vägar ut i terrängen, om de inte väljer att klampa sig fram där jag sagt att de bör låta bli att gå för att jag inte lyckades när jag försökte en gång för hundra år sedan så skulle stora delar av terrängen förbli outforskad.

            Och det vore ju lite synd.

          • Mats Says:

            Det här är så spännande! En del av oss är nog mer beredvilliga att ta till oss andras erfarenheter. Andra är mer halsstarriga och vill till varje pris smaka och lukta själv.

            På lärarutbildningen är Vygostkij kanoniserad och ibland tror jag att vi romantiserar den där möjligheten att förklara och stötta varandra – men dina exempel är goda och jag ser ofta studenter som lyckas föra samtal där de växer tillsammans. Någon gång händer det att jag lyckas vara en del av dessa och då känns det nästan som om det går att ta på det berömda lärandet!

          • Maths Says:

            Men det är ju ingen utmaning! ;)

            Ekvationen blir fort ganska komplex. Barn/studenter har sina erfarenheter och sin förförståelse av det som ska vara ”kursen” fokus. Pedagogerna/lärarna har sina erfarenheter och sin förhoppnigsvis mer välgrundade förståelse av innehållet i ”kursen”. Sedan har vi själva innehåller/fokus som kan vara nog så undflyende i sig, beroende på vad det handlar om. Så har vi naturligtvis pedagogens/lärarens syfta med att ha hålla kursen, med alla tankar om vad det ska kunna ge barnet/studenten. Kan det bli enklare än så? ;)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 102 andra följare