Detta är mitt bidrag till rekrytering av nya studenter.
Klicka på flken intervjuer och se Tödde och Mödde förklara varför vi arbetar med film.
Just nu läser jag studentarbeten som beskriver dokumentationens betydelse och de flesta studenter har duktigt lärt sig att i förskolan är det INTE barnen utan verksamheten som ska bedömas.
Min insinuanta fråga är då: hur vanligt är det att pedagoger filmar varandra i syfte att värdera den egna pedagogiken?
Länk till Pedagogiska magasinet
Systemteoretiskt kan detta förklaras med att kaoset ”öppnar” de högre, mera ordnade hjärncentren, som utan denna kaosinförsel förblir ”slutna”. Och enligt systemteorin kan endast öppna system utvecklas. Slutna system utvecklas inte. Därför måste vi se till att till exempel förskolan inte bildar ett slutet system genom att vi för tidigt maximerar kunskapsinlärningen och tar ifrån barnen entusiasmen och den fria ”vilda” leken. Barn i förskoleåldern lever en känslig period i sin utveckling och leken behövs ju hela livet.
Mitt försök att bli seriös börjar bra.
Brian Kotts räddar mig från ordvitsträsket:
Efter några dagar i Berlin inser jag att det är dags att arbeta upp bloggens seriösa utbildningspolitiska image. Då ramlar jag över den här artikeln om SM i ordvitsar:
https://twitter.com/ulfbenkel/status/185990355152408576
Dessutom har jag börjat följa twittraren Göteborrrg:
Detta kan aldrig sluta lyckligt.
Tysta tankar 