Jag uppdaterar ett gammalt inlägg – mest för att jag är så nöjd med bilderna.Klicka på dem!
I Berlin finns ett museum som beskriver en mörk tid i människans historia. Judiska museet är en totalupplevelse och det starkaste rummet är den mörka betongsilon där ljuset silar ner från takfönstret. Det är en plats för eftertanke.
Vi som går levande ut därifrån har lärt oss något om hopplöshet och mänsklig ondska.
Vi vandrar genom ett kyligt Berlin.
Minnesmärket över förintelsen är lika starkt som alltid.
Motvilligt besöker vi gamla väst. Det är stelt och tråkigt. KaDeWe är stängt.
Gedächtniskirche är under reparation och det sönderbombade tornet är inklätt med aluminium. En kort stund trodde jag att de byggt höghus på platsen.
Jag är fortfarande i Berlin och försöker orientera mig i det tyska skämtandet.
Har jag missat något?
Berlin är en stad som är gjord för att vandra i. Det är svårt att undvika Alexanderplatz.
Vi går längs Unter den linden och skular för en regnskur i huset som hyser Käthe Kollwitz monument över krigets offer. Det känns småaktigt att klaga över kransens färger.
Palatsen dominerar stadsbilden och utanför riksdagshuset är numera köerna borta. Enbart inbokade besök mottages.
Vi fortsätter mot Hamburger bahnhof…
…och väljer bort konstutställningen till förmån för cafét.
Vi försöker tränga in i det syndfulla Berlin. Det finns mycket att välja mellan.
Många ställen säljer öl.
Jag har en vag känsla av att drinkar också är kul och vi hinner testa en del på Weinbergerstraße.
I Tyskland råder ett utvecklat kvalitetstänkande och det mesta sker under kontrollerade former.
I kvarteren runt Hackechener Markt finns underliga affärer.
Varde ljus?
Jag vet inte om detta är ett redskap som gör toalettstädning mer attraktivt för män?
Det finns dräkter för alla tillfällen.
Tysta tankar 