"Valborg" viddy.it/IJZWJL—
Mats Olsson (@tystatankar) April 30, 2012
En magisk afton. Vindstilla och ljummen.
"Valborg" viddy.it/IJZWJL—
Mats Olsson (@tystatankar) April 30, 2012
En magisk afton. Vindstilla och ljummen.
RT @tonnet Teachers: Should You Care If Students Like YOU? bit.ly/JdPdc2 #edchat—
brian (@iEducator) April 29, 2012
Två ytterligheter:
1) den narcissistiske läraren som till varje pris vill bli bekräftad och omtyckt.
2) den likgiltige läraren som tror att undervisning är en teknisk fråga och att mottagarens känslor är ett störande moment.
Den länkade artikeln antyder att det finns en del nyanser där emellan.
Om vi bara byter ut huvudmän, rektorer, lärare, byråkrater, forskare, politiker, föräldrar och elever så ska det nog lösa sig för skolan—
Jonas Vlachos (@jonasvlachos) April 28, 2012
Om jag förstår rätt kan vi behålla lokaler, styrdokument och de fackliga organisationerna?
MEGET VIGTIG ARTIKEL “@FECCopenhagen: Ny DK forskning om vuggestuepæd: For lidt kærlighed, organi og involv. af voksne fb.me/10w182EoJ”—
Trine Juul Røttig (@Trinejr) April 29, 2012
Jag gillar engagerade forskare som vågar ta ut svängarna. Samtidigt finns det något moraliserande i texten som gör mig bekymrad.
Ole Henrik Hansen fortæller sine tilhørere i Korsgadehallen om en anden af sine observationer i en vuggestue, som set udefra virkede meget tjekket. Vuggestuen havde et tema om natur, og alle børnene havde en krydderurt med, som skulle plantes ud. Ole Henrik Hansen var begejstret, han gemte sig bag en busk for at følge udplantningen. Pædagogen overtog hurtigt arbejdet med at plante ud og forsynede hver plante med et lille plasticskilt med barnets navn. Så blev barnet anbragt mellem pædagogens ben foran planten, og en anden tog et foto, som mødte forældrene, når de tjekkede ud på en iPad-lignende-computer om eftermiddagen.
Lecturers, are you talking to 'room meat'? bit.ly/Ixr66F /via @Guardian #highered—
brian (@iEducator) April 27, 2012
How much of our lives as academics is spent as room meat: turning up to things because it would look bad if the numbers were small, or just because we are meant to be there? And, even more chastening, how many total room-meat hours have we inflicted on colleagues and students? It would be thousands over a normal career, and if you are really successful, hundreds of thousands.
Rothstein om varför det är omöjligt att reglera fram kvalitet i skolan: det finns inget "rätt sätt" att göra ngt – dn.se/debatt/de-loka…—
Jonas Vlachos (@jonasvlachos) April 28, 2012
Den här texten sammanfattar min kritik mot svensk skolpolitik och nu känns det som om det mesta är sagt. Jag låter Bo Rothstein sköta debatten.
Sammantaget innebär detta att vi kan lägga ner jakten på ”supermodellen” för den svenska skolan och i stället börja fundera över hur vi kan skapa förutsättningar för lokala skolledare att ta fram olika slags pedagogiska modeller som passar för, och framför allt kan vinna förtroende för, just deras skola med dess lärare, elever och föräldrar.
Anders Jakobsson i Sydsvenskan om jippot ”Superpedagoger”.
Det är bra att skollagen testas rättsligt. Vi har skojat färdigt nu.
Klouchebag – kolla hur stor skithög du är på Twitter j.mp/IeeTbH—
Christian Bolstad (@bolstad) April 27, 2012
Och efter en viss betänketid gjorde jag testet:
Klouchebag score for @tystatankar: 17, or 'quite a nice person'. klouchebag.com/#tystatankar—
Mats Olsson (@tystatankar) April 27, 2012
(om någon tvivlat)
Edward ger mig ett förslag:
@thesmoosch @sandrawissting Oj, oj vad bra och spännande. Den idén stjäl vi nog till Malmö. Eller vad säger du @tystatankar ?—
Edward Jensinger (@EdwardJensinger) April 27, 2012
Vad säger ni? Är det en bra idé?
Jag gillar öppenheten och tror det kan vara en bra utgångspunkt för diskussioner. Det där med ”perfekt lektion” känns lite olustigt.
I de genomskinliga provokationernasvärld:
m.metro.se/c.jsp?cid=2547…#fridahjönsson—
Mats Olsson (@tystatankar) April 27, 2012
Allt handlar inte om att få reaktioner.
500-lappen. Jag vet inte hur det är med er, men för mig är Birgit Nilsson endast ett namn som kopplas ihop med ”allmänbildning”. Det är väl, återigen, hundra gånger bättre med musikexporter som man känner igen och kan relatera till? Vad är det för fel på Kleerup? Eller Lykke Li? Eller, för att sätta ord på utopin för oss som hört deras duett ”Until we bleed”, båda två?
Jag känner mig gammal och elak.
Ibland försöker jag lyfta Norge som föregångsland när det gäller rekrytering av män till förskolan. Det betyder inte att allt är bra i det landet. En del saker låter bättre på norska.