Gränsen mot det privata – igen

Daniel Sandström presenterar Knausgård del 4.

Knausgårds projekt, som går ut på att blottlägga livet så att gränsen mellan yttre och inre liv till slut upphävs, är så i fas med tiden att det är kusligt. Att säga att Knausgård är litteraturens svar på vår Facebookmättade kulturs oförtröttliga självexponering låter kanske lättköpt och moralistiskt, men en förklaring till vår fascination inför hans utlämnande minnen är just att han bara gör vad alla andra nuförtiden gör på nätet, det vill säga berättar om sig själv och sin vardag, i hopp om att vinna andras gillande.

”Det finns något som heter privatliv. Vet du vad det är”, frågar en skolfröken den unge Karl Ove i den tredje delen. ”Nej”, svarar han, och vi läsare vet att han inte ljuger. Knausgårds kamp är också en moralisk kamp, ett försök att upphäva det inlärda moment av förställning som varje människa lär sig att leva med i mötet med andra. Det sociala jaget är en lögn, som håller det inre jaget fången.

Och nu blev jag sugen på att läsa den här märkliga sviten igen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 105 andra följare