Vårt behov av Jonas Gardell – uppdaterad 2

Jag citerar långt och hoppas att kvällstidningarna tar till sig budskapet. Eller ännu hellre – dess läsare!

Vad vi upplever i dag är lite av de humorlösas hämnd, ledd av Aftonbladet och Expressen. Varje liten rad jag och andra komiker i dag publicerar verkar granskas av anställda på tidningarna som med lupp söker formuleringar som kan misstolkas, uppförstoras, ryckas ur sitt sammanhang och rubriceras som ett “hån”, ett “angrepp” eller en “hat-attack”.
Vilket naturligtvis är en ren lögn.

Kvällspressens relation till sanningen är som mitt rövhål: beundransvärt tänjbart.
Så åter till den käre Ranelid, vars rappande om mannens säd alltså fått mig att omvärdera min homosexualitet.
Jag har faktiskt full respekt för Ranelid när han brunbränd med skjortan uppknäppt till naveln kastar ur sig sina gamla aforismer i otakt till discodunk. När han däremot tillåter sig att bli rasande för att man skämtar om honom förtjänar han inte längre den respekten.
Fast ärligt tror jag inte att Ranelid “rasade” förrän Expressens journalist ringde upp honom för att få en kommentar till kollegan Gardells “hån”.
Är det verkligen denna bokstavs­tolkande, torftiga medietillvaro vi vill leva i, eller är det inte dags att göra lite uppfriskande uppror?
Upp till kamp mot dem som hatar humor!
Utan humor stannar Sverige

Och så en liten twist:

Och ytterligare en:

https://twitter.com/andersmi/status/175972449526099968

Varför tänker jag på Ann Heberlein? En annan begåvad person vars skörhet inte riktigt passar in i bilden av vad en författare förväntas tåla.

Vi bara skojar?

Vårtecken 2

Efter den rituellt genomförda motionsrundan tar jag itu med julgranen. Skrället är nu nedklippt och julen definitivt över (skriver jag övermodigt och sneglar på diverse ljusslingor omkring mig).

I en annan tråd diskuterar vi som vanligt manligt/kvinnligt. Jag ska inte trötta er med detaljer ur mitt familjeliv, men kan avslöja att jag är bättre på att ta ner än att sätta upp.

Ungefär så här trevligt hade vi när granen kläddes:

20120303-141213.jpg

 

Vad ska en lärarutbildning innehålla?

Många har bestämda tankar om hur en lärares yrkeskunskap utvecklas. Särintressen driver sina frågor och ibland är det svårt att se hur de olika delarna ska bilda en helhet. En klassisk tvistefråga är förhållandet mellan ämne och metod. Vad är egentligen ett ämne? Går det att frikoppla det akademiska ämnet från skolämnet – eller bör vi se på kunskap i ett bredare perspektiv? Innan vi börjar diskutera olika metoder vore det lämpligt att alla har en djupare insikt i att det finns olika former av kunskap. Filosofi och politik hör till förlorarna när lärarutbildningen gjordes om 2011. Men det är alldeles för tidigt att utvärdera.

Just nu i termin 2 är det mycket “förhållningssätt” och jag anar att det är särskilt svårt att förmedla något som borde växa fram inifrån. (Hur lär man sig att lyssna på barn – genom att lyssna på barn!)

Det saknas inte litteratur som betonar betydelsen av det goda förhållningssättet. Ibland dignar jag under denna monumentala godhet. Alla ska må bra hela tiden.

20120303-090752.jpg

Den medelålders vite mannen – återkomsten?

Jag vårdar min distans. Andra verkar njuta av att peta i myrstacken. Pinnar saknas inte.

När vänstern inte längre trodde att klasskampen kunde samla massorna under fanorna, så letade man efter andra grupptillhörigheter att mobilisera. Man tog tacksamt till sig begrepp som intersektionalitet, genusperspektiv, strukturell diskriminering, och Den Andre. Man vädjade till människors offermentalitet. Om du är en förlorare, så måste det vara för att du är kvinna, invandrare, eller muslim. Och vem är då fienden? Den vite medelålders mannen, förstås. Alltid.

Jag har en känsla av att politiken var enklare förr.

20120302-231308.jpg