Jag har svårt att uppskatta hur skämt åldras. För mig är detta tidlöst jätteroligt.
Jag funderar på att be studenterna förklara skämten och sedan diskutera kontextens betydelse.
Jag har svårt att uppskatta hur skämt åldras. För mig är detta tidlöst jätteroligt.
Jag funderar på att be studenterna förklara skämten och sedan diskutera kontextens betydelse.
Missa inte skiftesföreläsningen på måndagen den 2/4.
Välkommen till Skiftesföreläsningarna på Malmö högskola – en serie kvalificerade samtal om skiften och förändringar i tiden. Föreläsningarna sker en gång i månaden under terminerna, är alltid öppna för alla och det är fri entré.
Skiftesföreläsningen den 2 april handlar om vad som händer när tingen runtomkring oss blir uppkopplade.
Skiftesföreläsning #123 handlar om sakernas internet – hur vår vardag påverkas när tingen runtomkring oss blir uppkopplade. Kristina Höök från KTH möter David Cuartielles från Malmö högskola och Martin Thörnkvist som är omvärldsanalytiker på Media Evolution.
Skiftesföreläsning #123: »Sakernas internet – hur påverkas vår vardag?«
Tid och plats: Måndag 2 april kl 19.00, Orkanenbiblioteket, Malmö högskola, Nordenskiöldsgatan 10
Många åker till Berlin för att handla. Vi bor i Prenzlau berg och det finns en del udda affärer.
Påsken är en stor högtid i Tyskland.
Även jag drabbas av en viss köplust i bilaffären vid Unter den linden.
Jag minns en tid när Buffalo var fula kängor med grova sulor. I Lafayettes källare vid Friedrichatrasse inser jag att de har förnyat sig.
Mina kamrater döper om ”Hackecher markt” till ”Hacka på Mats” och skrattar åt mig när jag sneglar på de här bekväma mysdräkterna.
Vad kommer studenterna säga?
Jag kommer ihåg när området runt Potzdamer platz bebyggdes. Då var jag lite imponerad av de futuristiska kontorshusen. Idag tycker jag att de rosa rören är ganska djärva.
Vi passerar Vattenfalls byggnad och den ensamme arbetaren på väggen.
Nej, inte ens Trabantmuseet lockar. Det här klarar vi oss utan.
- Aldrig mera fisk, säger min matglade kamrat och kastar sig över den tyska husmanskosten på den genuina krogen vid museet Terrorns topografi. Vi rustar oss för en djupdykning i Tysklands mörka historia.
Konstigt nog är det bilderna på vanliga människor som gör störst intryck. Taxichaufförens ord ekar i mitt huvud:
– Mina föräldrar var SA-soldater. De kunde aldrig prata om kriget.
Vi behöver en så kallad stödöl och funderar över mottot på underlägget.
(Först nöjet, sedan nyttan)
Gerhard Richter på Neue National gallerie.
Jag är ganska obildad när det gäller modern konst och därför oförberedd på kraften hos konstnären. Nu förstår jag varför folk köade. Gå till hemsidan och njut av de fantastiska verken!
Bilden är tagen av en spegel som jag tror ingår i utställningen.
Runt utställningshallen löper en gång med provocerande många likartade tavlor. Kanske var det en dålig dag för färgblinda?
Jag har varit i Berlin ganska många gånger och tycker verkligen mycket om staden och dess innevånare. Vi brukar bo bakom Rosenthalerplats och jag har kunnat följa hur området har förändrats från hopplöst nedslitet över shabby chic till att nu vara högdraget mondänt.
På vår bakgård hade tidigare Komisches opera sin kulissverkstad. Berlin har överskattat medborgarnas vilja att bekosta kulturinstitutioner och nu skärs bidragen ner. I det vackra huset bakom oss byggs jättestora våningar. Det hörs.
Jag vandra bort mot Kaisers livsmedel och passerar den forna ödetomten. Det är lägenhetsvisning och jag känner mig lika vilsen där som i Västra hamnen.
Förlåt att jag anänder bloggen som anteckningsblock – är på resande fot.
Min vän ”Arge rektorn” menar att det är ett allvarligt feltänk.
Two year olds in England to receive learning progress checks | The Independent ind.pn/H17IQs—
brian (@iEducator) March 30, 2012
Jag är i Berlin och har antagligen inte någon nätuppkoppling. (trodde jag alltså!!!, uppdaterat) Därför har jag förinställt inlägg – allt för att upprätthålla myten om den aktiva bloggaren.
Att gå vilse i förintelsemonumentet är en stark upplevelse.
Vi bor i Prenzlauberg och letar spår efter den gamla östtiden. Bygglekplatserna vid Kollwitzplatz!
Ett problem med att vara försvarsminister är att man är omgiven av Jasägare.—
Göteborrrg! (@goteborrrg) March 30, 2012
Det kanske finns hopp för göteborgshumorn?
Det går en subtil gräns mellan att vara neurotiskt bekräftelsesökande och att en driva en fråga konsekvent. Mina arbetskamrater antyder att jag borde ligga lite lågt ett tag och jag anar att de har en poäng.
I senaste numret av lärarnas tidning är jag intervjuad.