DN:s Jenny Nordlander menar att folk inte vågar kritisera Luuks och Lokkos podcast:

Ingen förutom Charlotta (och jag men jag är helt svettig nu) vågar säga att programmet inte infriade deras förväntningar. Vi väntar alla snällt på att det ska utvecklas och bli bättre. För det är vi säkra på att det kommer att bli. Vi vill ju det! Just nu gör de bara en torr och ohärlig variant av ”Filip och Fredrik”.

Det kanske är en tröst att Mona Masri gör samma bedömning i Sydsvenskan:

Men i det andra avsnittet låter Luuk och Lokko dessvärre mer som två sköna grabbar, á la Filip & Fredrik, som gör relations­radio om manlig vänskap, skilsmässa och faderskap. Vore de två kvinnor som spontandryftade ditten och datten så skulle många kanske fråga ”vem bryr sig?”. Ungefär som man gjort med bloggosfären.

Jag anar ett mönster. Killar som pratar strunt kommer i fortsättningen att kallas “Filip och Fredrik” och det är ingen komplimang. Har de här tre artiklarna något med kön att göra?