Pojkböcker och Sveland

Jag har haft en liten svacka under dagen och Maria Svelands artikel i DN gjorde det inte bättre. Hennes försök att klumpa ihop alla som kritiserar feminism med Behrang Breivik känns väldigt olustigt och jag ser inte att hennes text skulle  bidra till att minska hatet i samhället.

Någon skrev på twitter att det finns fler nyanser än brunt och rött på den politiska kartan. Jag tänker  på hur kommunisterna i Tyskland under 30-talet drev socialdemokratin i famnen på fascismen genom att demonisera dem som klassförrädare.

Antagligen kvalificerar länken ovan mig till en framskjuten plats i det antifeministiska helvetet som Sveland menar breder ut sig. Jag tänker ändå att det är en tanke värd att pröva – behöver pojkar särskilda pojkböcker för att väcka läslusten?

11 svar till “Pojkböcker och Sveland”

  1. Birgitta säger:

    Hur tänkte du nu? Jag förstår ingenting. Vad har pojkböcker med Maria Svedlands artikel att göra?

    • Mats säger:

      Jag tror att en del genusvetare uppfattar tanken på särskilda pojkböcker som en del av könsmaktsordningen. Teorin bygger på särhållande mellan könen. Det är inte så lätt att hålla tungan rätt här.

      Men jag antar att det finns särartsfeminister som är mer positivt inställda till pojkböcker?

      • andersbwestin säger:

        Jag förstod kopplingen.Tror jag. För mig är det så här:
        Ju mer man ”förtrycker” pojkiga behov desto argare artiklar tvingas Sveland skriva.
        Förstår man inte skyndsamt detta i landet Skolsverige så kan i förlängningen Svelands dystopi bli uppfylld.

  2. Bertil Törestad säger:

    Mycket sägs från olika håll i feminismdebatten. Jag tror att Svelands inlägg tar rekordet i vinklade resonemang.

  3. Sveland, hatet, rädslan. | One-way Communication säger:

    [...] nöjer sig med att konstatera att texten är bra, andra kallar den viktig, vissa en attack, och någon enstaka sätter fingret på det, i mina ögon, viktiga: kommer den här texten bidra till att minska hatet [...]

  4. Helena von Schantz säger:

    Det är en väldigt olustig artikel hon har skrivit, Mats. Hon klumpar ihop allt möjligt och beskriver saker ut sitt kontext. De europeiska partier hon nämner är till exempel väldigt olika. Kopplingen mellan antifeminism och rasism var också väldigt betänklig. Det som chockerade mig mest var nog ändå referensen om våldtäkt som något alla män tjänar på. Det tyckte jag var riktigt kränkande och olustigt. Att röra sig ensam nattetid är farligt för både flickor och pojkar. Pojkar har dessutom det ökade obehaget att ofta automatiskt upplevas som hotfulla.

    • Mats säger:

      Ja – tyvärr är DN en tidning som fortfarande läses av ganska många. Mest förvånande är nog att en hel del personer köper retoriken.

      Nej – usch. Den glömmer vi.

      • Bertil Törestad säger:

        Att Svelands artikel överhuvudtaget tas på allvar har att göra med att det är just den som är sas PK. Att diskutera feministiska frågeställningar och ifrågasätta invandringspolitiken på minsta sätt
        bör inte en karriärlysten individ görs.

        En artikel som angriper feminism på samma onyanserade sätt hade nog DN inte publicerat.

      • Mats säger:

        Jag tror att de personer som beskrivs som antifeminister och utpekas som fascister måste beredas plats för genmäle – av pressetiska skäl.

  5. Billy the Kid – pojkig musik? « Musik o Signaler säger:

    [...] Mats på Tysta Tankar försöker hantera könsdiskursen med frågor som: Finns det pojkiga böcker? Skall man erbjuda pojkar speciella böcker för att fastna för läsning. [...]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 85 other followers