På Twitter hyllar många Maria Svelands märkliga text. Det tycks handla om rätten att hata. Eller att hata dem som hatar? Kulturdebatten blir inte konstigare än så här. Hoppas jag.
Kanske är det någon form av trohetsed? Nu rensar vi bland de otrogna och de som inte är för är emot.
https://twitter.com/#!/briankotts/status/167266439496089600
Jag har haft en liten svacka under dagen och Maria Svelands artikel i DN gjorde det inte bättre. Hennes försök att klumpa ihop alla som kritiserar feminism med Behrang Breivik känns väldigt olustigt och jag ser inte att hennes text skulle bidra till att minska hatet i samhället.
Någon skrev på twitter att det finns fler nyanser än brunt och rött på den politiska kartan. Jag tänker på hur kommunisterna i Tyskland under 30-talet drev socialdemokratin i famnen på fascismen genom att demonisera dem som klassförrädare.
Antagligen kvalificerar länken ovan mig till en framskjuten plats i det antifeministiska helvetet som Sveland menar breder ut sig. Jag tänker ändå att det är en tanke värd att pröva – behöver pojkar särskilda pojkböcker för att väcka läslusten?
Så här känner jag mig:
Bilden hittade jag på blocket. Den ger utrymmer för tolkningar.
Tysta tankar 