Strindberg 11

1872 beskriver den 24-årige Strindberg i en tidningsartikel sin drömskola så här:

EN FRISTAT UNDER SKRÄCKREGERINGEN
Lyceum var namnet på den akademi i Aten där
Aristoteles under promenader i alléerna meddelade
undervisning i filosofi, och kallades också därföre
filosof skolan för den peripatetiska (den promenerande).
Det var något peripatetiskt vid detta Stockholms
Lyceum, det var frihet från reglemente och skolbänk
och rotting och vanärande straff, det blev ett nöje
att gå i skolan ifrån att ha varit en fördömelse och
man behöll minnet från skoltiden verkligen som ett
bland de minst oangenäma minnena från den förfärliga
dressyrtiden som kallas barndom.

Låt oss gå och samtala – peripateti!

20120122-165337.jpg

Strindbergsbevakningen är mycket ojämn

Länk till Sydsvenskan

Jag funderar på att gräva vidare bland de mindre kända texterna. Ockulta dagboken?

20120122-145136.jpg

Jag har inte ens sett någon cool strindbergströja. Entreprenören inom mig vaknar.

Att sätta ord på känslor

Så här sammanfattar Carin Jämtin känsloläget inom det socialdemokratiska partiet efter att ha haft telefonkonferens med de 26 distrikten:

“Det finns ingen som uttrycker att man inte känner sorg idag”

Jag försöker förstå de svepande formuleringarna om att “alla socialdemokrater känner sorg idag”. Vad är det man sörjer? Personen Håkan Juholt? Eller är det partiet som tanke man sörjer? Det finns nog ett drag av självömkan i den här sorgen.

Själv känner jag mest lättnad och en viss tomhet. Det har varit spännande dagar.

Jämtin lyckas inte helt dölja ett belåtet leende.

Svd citerar slarvigt.

20120122-092712.jpg