Faran med att beskriva kvinnor som offer

Jag är glad att Sakine Madon lyfter den här aspekten. Det finns hopp för feminismen.

Men dessa ”radikala” tankar som att kvinnor helt utan egen vilja opererar brösten påminner om när folk trodde att kvinnans själ kunde blåsa bort om hon åkte tåg. Tänk, så synd det är om denna sköra varelse, som omöjligen kan tänkas fatta rationella beslut. Skulle män som knaprar anabola dumförklarats på samma sätt hade skribenten ifråga skrattats ut på fem röda.

Nu är det snarare normalt – för att inte säga självklart – för feminister att framhäva kvinnans påstådda svaghet. Rena motsatsen till den feminism jag föll för.

Första gången jag reagerade för den här tendensen var när jag som ung läste löpsedeln ”Hon var tvungen att prostituera sig för att kunna köpa en häst”.

Låt oss fokusera på verkligt förtryck. Det finns.

20120107-121246.jpg

9 svar to “Faran med att beskriva kvinnor som offer”

  1. Maths Says:

    Ett förtryck finns väl bara så länge någon anser sig vara ett offer och beter sig därefter? Där det är förenligt med livsfara att försöka ta sig ur den rollen, där kan man väl säga att det är förtryck.

  2. Mats Says:

    Jag tror nog att det går att beskriva förtryck i juridiska och ekonomiska termer också.

    Den psykiska upplevelsen är mer komplicerad. Det går nog att känna orättvisor som välförtjänta. Då harbmakten flyttat in i oss och vi tycker att ”så ska det vara”.

    • Morrica Says:

      Menar du att kvinnor som operarar sina bröst och sedan får problem av oförutsedda konsekvenser förtrycker sig själva? Eller varandra? Eller förtrycks av feministerna? Eller är de inte alls förtryckta men använder det som ursäkt? Jag tappar bort mig i resonemanget, Mats, hur menar du? Jag vill gärna förstå!

    • Mats Says:

      Först är de viktigt att slå fast att det finns en stor spänning inom plastikoperationsfältet. En del ingrepp är säkert både medicinskt och psykologiskt väl motiverade, men min bild är att många har manipulerat sitt utseende för att skaffa sig karriärfördelar. De har investerat i sin framtid kirurgiskt och spelat ett ganska högt spel med sin hälsa. Dessutom har de förstärkt det här bröstidealet på ett sätt som på sikt inte bara förtrycker dem själva utan även framtidens kvinnor.

      Men det är naturligtvis helt fritt att göra de här ingreppen för dem som verkligen vill och är beredda att betala priset för dem.

      Jag menar att vi ska vara ytterst försiktiga med att beskriva någon som förtryckt eftersom det förutsätter någon form av tvång eller maktutövning. Det räcker alltså inte med att ha känt sig tvungen att göra något. Med en sådan definition löser vi upp det personliga ansvaret och allt blir någon annans fel. Om det är mediernas sjuka ideal eller männens blickar som drivit de här kvinnorna att manipulera med sina kroppar spelar mindre roll.

      De här operationerna borde inte lägga samhällets sjukvårdsbudget till last och de som genomför ingreppen borde ha försäkringar som täcker händelser av den här typen. Nu inser jag att de drabbade är lurade av silikonfabriken eller läkarna som inte tar det fulla ansvaret för vad de gjort – men blir det med automatik en samhällsfråga? Eller en genuspolitisk fråga?

      Det finns en hel del män som har genomfört misslyckade penisförlängningar. Jag skulle inte komma på tanken att påstå att de tvingades av kvinnorna och att dessa nu borde betala återställning av männens könsorgan.

      Så – ett direkt svar är att jag inte ser den stora gruppen kvinnor som förtryckta. Snarare lurade. Frågan är vem som har lurat dem? Jag vill påstå att de i hög utsträckning har lurat sig själv. Någon gång har friheten ett pris. Det skulle också kunna handlat om oövertänkta tatueringar som inte med automatik är samhällets angelägenhet.

      Att vi sedan lever i ett samhälle som väljer att ta det här ansvaret är naturligtvis bra – frågan är vilka prioriteringar som görs? Sjukvårdspolitik handlar i väldigt hög grad om att välja och jag anar att du är väl bekant med regionens underskott. Om skolpolitiken är en djungel är det här fältet ett moras…

      • Morrica Says:

        Aha, tack för förtydligandet, nu hänger jag med i ditt resonemang.

        Men du, om vi resonerar kring principfrågan, vem skall betala för att återställa kosmetiska kirurgingrepp som inte blev som den opererade tänkt sig, så är väl regionens finansiella dagssituation ganska ointressant?

      • Mats Says:

        Jag vet inte? Vi kan ju se samhället som den stora trygghetsskaparen också. Individen vill ha fullständig frihet men står inte ut med konsekvenserna – då blir det en politisk fråga. Kanske mer konsumentpolitik än sjukvårdspolitik.

        Men det går nog att formulera som ett etiskt problem också – vem ska betala (när det naturliga alternativet silikonfabriken inte föreligger)

  3. Maths Says:

    Nu finns det ju en lååång skala att se det här på. Å ena sidan kan vi hävda att vi är offer för det samhälle vi lever i och det skulle inte spela någon som helst roll vilket samhälle vi lever/har levt i. Å den andra sidan kan man undra på vilket sätt en bröstförstoring görs av ett offer? Fanns det några alternativ eller blev dom bara utsatta? Ett socialt tvång?

  4. tråkmagistern Says:

    Vem torde vara offret?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 102 andra följare