Jag skrev kort om Språkrådets nyord ”tjejsamla” och anade att förslaget skulle väcka ont blod i vissa kretsar. På twitter rasar en storm och de flesta tycks vara djupt upprörda över tanken på att det skulle finnas någon skillnad mellan mäns och kvinnors sätt att samla.
Mannen bakom #tjejsamla är en fet, gammal gubbrockare som tycker att det spelas för lite Tom Petty i P3 (!). is.gd/Euf5oZ #skräll—
K (@forever_united) December 30, 2011
Många tycks tolka prefixet ”tjej-” som nedsättande, men jag är inte säker på om det är nödvändigt. Krönikören i källan beskriver sina drivkrafter bakom samlandet och jag känner igen hans sätt hos många andra män och pojkar. På ett djupare plan tror jag att det handlar om en längtan efter att skapa något vackert – en fullständig uppsättning av whiskyflaskor från ett viss årtal, samlarbilder på ishockeyspelare, observationer av fåglar, flygplan, fotbollsplaner eller nummerplåtar. Den här längtan efter fulländning är naturligtvis samtidigt absurd. I det ögonblick din samling är komplett tappar livet en del av sin riktning och innebörd.
Jag menar nog att det finns en skillnad mellan detta i grunden fåfängliga samlande och det mer pragmatiska sökandet efter något man är intresserad av och tycker är trevligt. Från min begränsade horisont tycker jag mig se ett könsmönster, men jag hoppas att läsarna ska hjälpa mig med exempel på kvinnor som ägnar sig åt det som krönikören beskriver som motsatsen till tjejsamlande. En hängiven längtan efter att fullborda ett svårt och för den oinvigde meningslöst projekt.
Det viktigaste är att inte lägga någon värdering i de här två sätten att vara. Jag är fascinerad av att det finns människor som ägnar en stor del av sin vakna tid åt att fundera över hur de ska kunna få syn på en ny fågel. Jag kan till och med vara lite avundsjuk på deras sätt att avtvinga livet en mening. Men jag vill inte vara beroende av dem och innerst inne tror jag att det här samlandet är en flykt från livets förgänglighet.
Till sist dör vi och 100 lyxbilar i garaget kan inte förändra detta faktum.
För mig är den mest spännande frågan varför så många kvinnor lyckas skapa mening i sina liv utan den här formen av distraktion. Jag tror att Anders kommer peka mot fortplantningen som förklaring.
Så snälla läsare – jag törstar efter exempel på kvinnliga samlare som lever upp till den stränga definitionen jag har försökt beskriva ovan.
P.S. Det är delvis en annan diskussion huruvida språket har en normativ funktion och att blotta förekomsten av ett ord i så fall skulle konstruera de här könsskillnaderna som egentligen inte finns (eller har kommit överens om att vi tycker illa om)
december 31, 2011 kl. 1:19 e m |
Jag har aldrig tidigare reflekterat över skillnaden – om det finns någon. Men min kära hustru kan med gott samvete köpa en DVD-box med de första fem Harry Potter-filmerna (det finns väl totalt sju, tror jag), medan jag höll på att slå knut på mig själv i jakten på den ultimata-innehåller-allt-boxen (på blu-ray, givetvis).
Om vi båda gav uttryck för samlande låter jag vara osagt, men det handlar i alla fall om ett synsätt – eller en värdering – av den typen av ägande.
december 31, 2011 kl. 1:59 e m |
Jag tänker att den riktige samlaren också vill visa upp sitt fynd?
– Vad ska man med en snäcka till om man inte får visa den för någon?
december 31, 2011 kl. 1:19 e m |
Den väsentligt viktigare skillnaden mellan långa pch kortväxta människor tas sällan upp till debatt . De båda grupperna får en del olika perspektiv på omgivningen och de personer de där möter. Detta konstituerar deras identitet i sin helhet. Enär de korta har en
närmare perceptuell yta av golv och väggar kommer dessa att samla mer detaljerade, förfinade saker medan de långa föredrar
skrymmande och svårburna ting, vilka ofta kan förknippas med tak.
Fourier har skrivit om stor- och litenlekens betydelse när individer
gör ålder, längd och vikt i en sociolingvistisk kontext i sina identitetsskapande ervövringar.
december 31, 2011 kl. 2:01 e m |
Det vore ganska meningslöst om vi försökte rangordna vem samlande som är finast?
Jag är fascinerad över varför så många tolkar tjejsamlande som nedlåtande?
december 31, 2011 kl. 1:20 e m |
Hallå, jag är inte anonym. Det där om Harry Potter var jag.
december 31, 2011 kl. 1:54 e m |
Har inte funderat så mycket på det. Själv är jag en samlare av stora mått, men knappast systematisk samlare. Jag samlar på allt, tankar, böcker, filmer, kunskaper, Loka-flaskor
, tidningar mm. Loka och tidningar har jag inget emot att kasta ut. Däremot böcker – har alla mina böcker kvar, sen den första jag köpte. Att slänga en bok för mig är som att svära i kyrkan.
Min far samlade också på en del saker. När han dog hittade vi alla sorters skruvar och spikar i en bod på landet.
Min mor samlade på antikviteter, böcker och lite annat.
Jag tror inte att det har med kön att göra, att vara samlare. Däremot kanske män av tradition haft större möjligheter att samla på dyrgripar. Men det är mer en kostnads- än en köntillhörighetsfråga.
Tror jag!
december 31, 2011 kl. 1:58 e m |
Slumpmässiga samlare menar jag är en särskild kategori. De har svårt att skiljas från saker och tänker att det mesta kan vara bra att ha.
För den riktiga samlaren är det jakten som är meningen – inte ägandet. (ok – nu hittar jag på egna definitioner)
december 31, 2011 kl. 2:00 e m |
Jo, det är sant … vi tänker nog mer på att det kan vara bra att ha…
Min kommentar var lite raljerande mot mig själv!
december 31, 2011 kl. 2:02 e m |
Jag tror inte du lider av det. För mig var det ett stort steg när jag insåg att böcker gick att slänga!
december 31, 2011 kl. 2:07 e m |
Usch nej, slänga böcker! Nej…!!!
december 31, 2011 kl. 5:51 e m |
Mats, de ända böcker jag möjligen kan tänka mig kast är pocket böcker. Fast numera släpar jag dem till Secand Hand. Men inbunda böccker har jag likt Monika samlat sedan första boken.
januari 1, 2012 kl. 10:25 e m |
Jag slänger mycket sällan böcker, ärligt talat kan jag inte minnas när jag senast gjorde det. Men jag sparar inte heller alla böcker, somliga skulle inte bli mer än hyllfyllare här hos mig och böcker som bara står och inte blir lästa är bara sorgligt. Då ger jag dem hellre vidare så att de faktiskt blir lästa – igen och igen som böcker bör.
januari 1, 2012 kl. 10:42 e m |
Det är lustigt med böcker. Jag har också den där ”svära i kyrkan”-känslan inför prospektet att slänga böcker. Det känns fel på något sätt.
Dessutom: Bra böcker vill jag behålla, för jag kanske vill läsa dem igen. Och jag har svårt att med gott samvete ge bort en dålig bok till någon.
januari 2, 2012 kl. 10:16 f m |
Jag tror att umgänget med bibliotekarier har hjälpt mig att avsentimentalisera utrensningen av böcker. I deras värld hör det till rutinerna och det finns inte plats för onödiga känslor.
december 31, 2011 kl. 2:06 e m |
Men, när det gäller kunskaper är det nog jakten som är meningen med dem. För kunskaper kan man ju egentligen inte äga. Jag kan inte säga att jag äger kunskaperna – jag är en bärare av dem. För de flesta av av dem och ens tankar är ju inte ens egna i egentlig mening. Men att hitta en ny kunskap, för en själv, tror jag ger samma känsla som att hitta en dyrgrip.
december 31, 2011 kl. 2:09 e m |
Kanske – en del nya kunskaper gör onte eftersom de tvingar mig att ompröva många av mina tidigare antaganden!
december 31, 2011 kl. 2:11 e m |
Hehe … jo, så kan det vara. Men min mor sa alltid -
Kunskaper väger inte tungt.
Jag älskar att ompröva mina tidigare antaganden, då jag ofta känner mig låst av dem jag har.
december 31, 2011 kl. 3:57 e m |
Då kanske nya intryck hjälper till att befria oss – vi inser att vi inte vet så mycket?
Till sist vet vi ingenting.
december 31, 2011 kl. 2:02 e m |
Visst finns det en skillnad på gruppnivå. Betydligt fler män har samlat på frimärken, bilar, jazzmusik, gitarrer, whiskey-
Däremot har jag aldrig träffat en man som har en chans att konkurrera med det kvinnliga skosamlandet – som styrs av kvinnors centrala del av neocortex – det sk ”SKOCENTRAT”
Gott nytt år från en icke samlare.
december 31, 2011 kl. 2:04 e m |
Du har inte träffat min granne…
Han lyckas förena några av de områden du räknar upp med skor (eller boots om man ska vara nogräknad)
december 31, 2011 kl. 2:33 e m |
Du skall alltid vinna. Finns det sådana män? OK Boots kan väl passa in i en viss manlig schablon. Dvs Tom Petty nostalgikern som K på twitter hakade upp sig på.
december 31, 2011 kl. 2:50 e m |
Jag är osäker på ordet schablon – det tyckes mig ha en nedsättandemklang.
Eller tvärt om?
december 31, 2011 kl. 3:14 e m |
Jag ingår hellre i John Hiatt – schablonen
http://open.spotify.com/track/4Tx3LnYNPUM90sDyVQ5Ut2
http://open.spotify.com/track/1QQUZeG6qa90sPHIAuHbgj
december 31, 2011 kl. 3:22 e m |
Och senare i livets resa denna schablon som en variant av låt 2 i ovanliggande kommentar.
I denna schablon har jag sedan dess befunnit mig.
http://open.spotify.com/track/5Fd6BYoIyaFZqklXKuq7F5
december 31, 2011 kl. 3:59 e m |
Den dagen du startar en liten trevlig Hiatt-sekt anmäler jag mig som hangaround. Jag kan uträtta enklare ärenden.
december 31, 2011 kl. 2:08 e m |
Skocentrat saknar jag, liksom många andra av de s.k. kvinnliga centran!
december 31, 2011 kl. 2:36 e m |
Ja det vart väl någon slags seriekrock med blodvite i Vansbrosimmet in mot det stora ägget.
december 31, 2011 kl. 4:16 e m |
Hihi, kanske det!
december 31, 2011 kl. 5:43 e m |
Motsvarande nyord kunde ”killsamla”.
Frunns är inte ett spår bättre än killar i det sammanhanget. Skillnade är möjligen att killar skoderar med det i tonåren.
december 31, 2011 kl. 6:00 e m |
Ja, samlande ja. Har en känsla av att det inte är könsbundet men varierar över tiden. För män är det väl bara kostnaden på leksakerna som ökar med åren.
Samtidigt kan man för egen del konstatera att det enda som varat över åren är boken. Som kille började med frimärken, som ung vuxen blev det mynt, medaljer och porslin. Som vuxen blev det mer sparsamt med sparandet.
Det är bara böckerna som får en plats. De är ju förpackad kunskap att återvända till när detaljerna sinar i skallen.
januari 1, 2012 kl. 2:03 f m |
Jag samlar nog också böcker. Hej hopp Plura! Har i alla fall svårt att göra mig av med dom. Så de samlar sig nog mera hos mig. Må väldans gott det nya året 2012. A-M
januari 1, 2012 kl. 3:44 e m |
Jag är en ganska dålig samlare. Saknar både vilja och uthållighet. Är lite avundsjuk på de besatta!
http://tystatankar.com/2008/07/05/min-loppiskarriar/