Jag är nyfiken på Fanny Ambjörnssons bok Rosa som jag läst många spännande recensioner av.
För det mesta tycker jag ( som färgblind) att intresset för färger är ganska töntigt, men ibland blir konsekvenserna av normativiteten väl korkade.
flipperförälder =
förälder som vågar släppa i väg barnen och låta dem klara sig på egen hand (i motsats till curlingförälder)
Kristian Lundberg beskriver reaktionerna på en text om mäns våld och på Twitter hyllas artikeln med uppmaningar till män att skämmas.
Jag är inte disponerad för kollektiv skuld. Gör det mig till en dålig människa?
Låt mig citera en manlig lärarstudent som efter några veckor av genusteori genomskådat utbildningen:
– Jag undrar vad vi ska skämmas för idag?
Jag hade nog valt en annan rubrik. Låt dig inte avskräckas.
Låt oss tala om lärande nästa år. Skoldebatten tycks leva sitt eget liv och nu är det dags att vidga horisonterna.
En tes i artikeln handlar om frågornas betydelse. Jag tror att bilden gränsar till det gåtfulla.
Tysta tankar 