Jag är nyfiken på Fanny Ambjörnssons bok Rosa som jag läst många spännande recensioner av.
För det mesta tycker jag ( som färgblind) att intresset för färger är ganska töntigt, men ibland blir konsekvenserna av normativiteten väl korkade.
flipperförälder =
förälder som vågar släppa i väg barnen och låta dem klara sig på egen hand (i motsats till curlingförälder)
Kristian Lundberg beskriver reaktionerna på en text om mäns våld och på Twitter hyllas artikeln med uppmaningar till män att skämmas.
Jag är inte disponerad för kollektiv skuld. Gör det mig till en dålig människa?
Låt mig citera en manlig lärarstudent som efter några veckor av genusteori genomskådat utbildningen:
– Jag undrar vad vi ska skämmas för idag?