https://twitter.com/#!/jonasvlachos/status/144086514933039105

Morrica har framgångsrikt inpräntat värdet av akademisk bildning och jag försöker verkligen respektera den högskolevärld där jag förtjänar mitt uppehälle. Antagligen handlar den här texten i första hand om amerikanska universitet?

In this post, Bryan Caplan says (again) that college is vastly overrated. Like me, he says that the only thing college professors know how to do is be professors and that is all they can actually teach. Graduate school, where professors teach students who want to be professors, makes sense. Undergraduate school, where almost no students will become professors, does not. Like me, he ridicules the idea that professors teach students “how to think”.

He omits half of my criticism. It isn’t just teaching (“how to think” — please!), it’s also evaluation. Professors are terrible at evaluation. Their method of judging student work is very simple: How close is it to what I would have done? The better you can imitate the professor, no matter what the class, the higher your grade. This is one size fits all with a vengeance because there is no opting out. Sure, you can choose your major. But every class is taught by a professor. What if your strengths lie elsewhere — in something that your professors aren’t good at? Tough luck. Your strengths will never be noticed or encouraged or developed.

Jag läser i Sydsvenskan om Erika Lundbys forskning. Hon beskriver nioåringars tankar om konsumtion och det är ett spännande ämne.

Länk

Ju närmare tonåren barnen kommer desto viktigare är det att sticka ut, men inte för mycket.

– Ofta är det en eller några få i varje klass som fungerar som trendsättare som de andra vill likna. Men det går till exempel inte att köpa en likadan kofta som han eller hon har. Det blir pinsamt så man får hitta någon som liknar den, säger Erika Lundby.

Egentligen behövde jag nog en anledning att sprida Allan Edwall underbara visa.