Jag möter den här dockan på en förskola i den välbärgade kranskommunen. Det vilar något indolent över uppenbarelsen.
Indolens skulle alltså betyda ”frånvaro av smärtsignaler” – är det bra?
Jag möter den här dockan på en förskola i den välbärgade kranskommunen. Det vilar något indolent över uppenbarelsen.
Indolens skulle alltså betyda ”frånvaro av smärtsignaler” – är det bra?
43 Things I Love About Sweden bit.ly/s7YtAH /via @swedense—
@briankotts (@briankotts) November 30, 2011
Det här behöver jag tänka vidare på. Saknar du något på listan?
För några veckor sedan föreläste jag om rösten och musikens betydelse för mycket små barn. Tedtalks är som vanligt spännande. När börjar vi lära oss? Hur kan vi kvalitetssäkra en rättvis fostertid?
TEDtalk: When does learning begin? What we learn before we're born bit.ly/sfSZb1 /via @anniemurphypaul #edchat #education—
@briankotts (@briankotts) November 29, 2011
Jag är bekymrad över att ha blivit inknuffad i ett biologistiskt hörn. När jag säger att pedagogens kön spelar roll för verksamhetens utformning – då väser genusvetarna att det viktigtaste inte är vad som finns mellan benen.
- Ingen pedagog blir väl bättre bara för att han har snopp?
Det är inte svårt att hålla med.
Samtidigt möter jag ofta pedagoger som har en ganska avslappnad syn på mångfald och olikheter inom personalgruppen.
- Jag och min kollega samarbetar bra. Vi representerar olika kön och generationer. Tillsammans kan vi skapa en bättre verksamhet. Våra erfarenheter kompletterar varandra.
Problemet är att i den sekund du tar ordet olikheter i din mun har du också konstruerat bilden av ”den andre”. Vad är det för egenskaper och förmågor vi kopplar till kön!
Kanske är det dags att stå upp för olikheternas avgörande betydelse för kvalitet.
- Speak now or forever hold your peace!
Jag har inte hört alla de 30 programmen i radions serie om den orättvisa skolan.
Här är en länk till sammanfattningen.
Det är något av en prestation att undvika frågan om huruvida könsbalansens i lärarkåren
betyder något för de sjunkande resultaten. Jag lyssnar på Heikkiläs trötta analys av förväntningarna och undrar när någon ska lyfta blicken till att diskutera innehåll och arbetsformer. Nu kämpar landets pedagoger mot en psykologisk väderkvarn – pojknormen.
”Många pojkar begränsas av pojknormen där konkurrens, tävling och att inte visa känslor, för varandra eller för vuxna, är centrala delar. För att lärande ska vara möjligt också för pojkar, och för att de sedan ska kunna prestera bra i skolan, behöver just dessa karaktäristiska pojkdrag nyanseras och motsägas.”
Har jag missat något program med en alternativ vinkel?
Om metaforerna inte hade krockat hade jag gärna pekat på den där elefanten som står i klassrummet.
You're Holding that Pencil Wrong! bit.ly/sAotIi /via @stumpteacher [ping @tystatankar]—
@briankotts (@briankotts) November 28, 2011
Jag är ganska skeptisk mot det ivriga testandet i skolor och förskolor. Den här föräldern är också bekymrad, kanske tycker jag att kritiken är lite teknisk.
Frågan om vilket som är det korrekta sättet att hålla i en penna föreställer jag mig är öppet för förhandling.
Det är inte så länge sedan skolan tog till sin uppgift att bota vänsterhänta.
Det stormar och jag drömmer oroligt.
I drömmen presenterar studenterna sina arbeten och i min plan skulle vi avsluta lektionen med att möblera om och göra en gemensam övning. Jag drömmer att jag vaknar i klassrummet och inser (i drömmen) att jag måste ha somnat under redovisningen och att studenterna har lämnat klassrummet utan att väcka mig. Svåra skuldkänslor.
Jag vaknar (på riktigt) och undrar var jag är? Känslan sitter kvar i kroppen.
Jag kritiserade Gunilla Hammars Säfströms mästrande tonfall i 9A och skrev en ganska elak text på Newsmill. Hon var obehagligt nedlåtande mot läraren Johnny och direkt föraktfullt mot de barn som inte kände till vitsippor.
Efter att ha sett henne i På spåret inser jag att kejsaren är naken. Auktoriteten vilar inte på en fast grund av bildning. Tillsammans med Peter Wahlbeck ekar det tomt och jag fasar för tanken på att en person med så grunda kunskaper i jazz ska undervisa I svensk skola.
Jag var på fest hos kära vänner och en av gästerna väljer att tacka för maten genom att framföra här sången:
Länk till spotify
Povels text och Bengt Hallbergs piano. Quality speaks.
300 Quotes for Teachers- sites.google.com/site/treasuryo…—
The Joy and Sorrows (@TeachersJourney) November 27, 2011
SAOL rensar ut inför den 13:e upplagan. Jag är glad över att inte höra till de bortsorterades skara.
Vilket ord kommer du att sakna mest?
En utställning med Da Vinci i London. Köer och konst. Hmmmmm. Inte min grej. Men jag gillar National gallery!
Frågan är vad den där blicken betyder?
Hur får vi barn och unga att intressera sig för omvärlden? Ett sätt är att använda medier i undervisningen och läroplanen lägger stor vikt vid att utveckla barnens kompetens inom det här området. Frågan är vilken roll tidningen spelar för läraren? Går det att lära ut kärlek till tidningar? Romantiken verkar vara lite skör och många föredrar gratisinformation på nätet.
Samtidigt förändras medielandskapet och allt färre hushåll håller en daglig papperstidning. Jag romantiserar bilden av en familj som läser och diskuterar aktuella händelser vid frukostbordet utifrån aktuella artiklar.
För mig som lärarutbildare har det varit svårt att förklara tidningarnas magi för studenterna och jag inser att mina referenser är starkt klassbundna. För många är tidningen det första man sparar in på när det kärvar ekonomiskt.
Tidningsutgivarna har varit medvetna om betydelsen av återväxt i läsekretsen och satsat mycket på att stödja skolornas mediepedagogik genom organisationen Tidningen i skolan. För några år sedan lades skåneavdelningen ner under pinsam tystnad. På nationell nivå skapades Mediekompassen som bjuder på en del material.
Sydsvenskan live satsade lokalt på att bjuda in klasser som fick pröva på att redigera en tidning under realistiska former. Många skolor vittnar om att det har varit uppskattade och lärorika besök.
Nu läggs verksamheten ner och bloggvärlden rasar? Twitter vibrerar? Facebook mullrar?
Nähä – inte det.
Jag är uppvuxen med romantiska föreställningar om kritisk journalistik och tidningarnas grundläggande funktion i det demokratiska samhället. Idag avslöjas turerna bakom Sydsvenskans VD:s bonus och avgångsvederlag. Han har fått större bonus när förlusten ökat.
Vilken morot, skäms!
Resumé: Bonniers dyra felskrivning resume.se/nyheter/media/…—
Pia Röding (@piakristina) November 23, 2011
Ägarfamiljen Bonniers väljer att inte kommentera.
Samtidigt brottas tidningen med ekonomiska problem och många mister jobben i nedskärningar. Antagligen är de långsiktiga skadeverkningarna svåra att överblicka. Vem vill läsa en tidning där reportrarna inte ens kan kontrollera sin egen ledning?
Under dagen har jag varit på VFU-besök och sett entusiastiska lärare undervisa niondeklassare om pressens roll och det journalistiska hantverket. Snart åker de på studiebesök till Sydsvenskan Live.
Det är en klen tröst att den verksamheten finns kvar sedan Tidningen i skolan lades ner i Skåne. Johan Ståhls miljoner hade räckt långt för att driva den. Vi är många som saknar de duktiga pedagogerna på TiS.
Förhoppningsvis tappar inte journalisterna på Sydsvenskan sugen. Det finns tillräckligt många tappade sugar redan.
Uppdatering
Och ironiskt nog läggs Sydsvenskan live ner nu. Det kanske inte enbart är Johan Ståhls fel?
- Ja, det gör vi!
Särskilt om de välgjorda programmen kommer från UR!
@tystatankar youtu.be/oA0A3L0Qwuc
Nu du—
Natanael Derwinger (@TheDerw) November 25, 2011
Uppdaterat
Länk till Sydsvenkan