I kursen diskuterar vi identiteters flytande karaktär och den postmoderna friheten att hitta på och odla nya karaktärsdrag hos sig själv. Nu återstår att marknadsföra bilden av mig.
Stövlarna, jeansen (ej märkes), fleecetröjan och kepsen bildar en väl sammansatt helhet. Det är bara Gandhitröjan som skämmer bilden.
Förra sommaren trodde jag på allvar att jag var “motionär”.
Jag förbereder en föreläsning om konsumtionssamhället och famlar efter vinklar. Vad är skolans uppdrag egentligen? Kritiken mot kommersialismen tror jag har tonats ner i senare läroplaner (måste kolla) och talet om allas lika värde ekar allt mer ihåligt. Utseende tycks inte ha blivit mindre viktigt i det omgivande samhället.
Har ni något tips?
Jag vill helst undvika att framstå som moraliserande, men tror att vi måste tala om “lycka”.
Tysta tankar 