Anna Laestadius Larsson beskriver livet som fotbollstränare:

“Men lite absurt är det ändå att prestation har blivit så kontroversiellt och omdebatterat just när det gäller idrott, i ett samhälle där vi annars numera tävlar i allt: sång, utseende, betyg, bästa jobbet och största avkastningen på börsen”

Min tes är att vi använder barnen som redskap i ett mycket utopiskt projekt. Den goda tanken skapar stor förvirring. Vi tänker på hur det borde vara och tror att barnen är framtiden. I stället för att förändra oss själva låter vi dem bära upp förhoppningarna om en värld utan konkurrens och könsroller.