Dokumentären om demonproducenten gör ont på många plan. Jag tröstar mig med Ronettes.

Be My baby

Kolla dansarna i bakgrunden!

Jag vet inte varför jag tänker på Björn Ranelid? Kanske är det samma rörande oförmåga till självdistans som gör dokumentärfilmen så gripande. Jag kan liksom inte riktigt bli arg på den här pompösa skitstöveln.

Alla talar om att Malmö har förändrats. Efter en kväll i Folkets park kan jag intyga att det är sant.