Jag befinner mig i nedvarvningsfasen och undviker instinktiv alla böcker som avlägset skulle kunna förknippas med högskola och utbildning. Det går inte så bra. Jag tänker ganska bra i solstolen och infallen hopar sig.
Igår läste jag Geronimo av pseudonymen Peter Glas (Bakhåll förlag). Boken beskriver apachehövdingen liv och striderna mellan indianstammar och USA och Mexikos arméer. Jag visste att det inte var en vacker historia men var inte förberedd på att den vite mannens många svek var så monumentala.
Författaren reser runt i de gamla reservaten och intervjuar misstänksamma personer som tycks vara djupt ovilliga att dela med sig av sin information. Vem är han som ska försöka mjölka de här berättelserna ytterligare ett varv?
Boken försöker förstå hur apacherna tänkte vid de olika förhandlingarna. Vilka strider var nödvändiga? När gick det att lita på de vita? Hur förhöll sig Geronimo till stammen? Går det att förena en maskulin krigarkultur med omtanken om kvinnorna och barnen som stammens framtid?
Samtidigt läser jag om Svenskt näringslivs attack mot humanistiska studier och tänker att det kanske finns en likhet. Geronimo ledde sitt folk i upprepade utbrytningar från reservatens misär och långsamma undergång.
Jag tror det är dags för kulturarbetarna att lämna den skyddade tillvaron och ge sig upp i Sierra madres oländiga bergstrakter. Kanske ger vi oss ner på enstaka räder mot de självbelåtna nybyggarna i industrisamhället, men i grunden lever vi på vad naturen kan ge oss.
Civilisationens frestelser är många och för indianerna var priset skyhögt. Samhället straffade dem skoningslöst och idag är de nästan utplånade som folkgrupp.
På twitter rasar humanister och kulturarbetare mot förslaget. Antagligen sitter det andra och skrockar förnöjsamt. Nu börjar attacken mot den fria utbildningen.
