I Sydsvenskan läser  jag om hur de nationella satsningarna på att höja elevers skolresultat har resulterat i att resurserna styrts mot skolan. I Rosengård har förskolorna inte fått ett öre av de 12 öronmärkta (se kommentar) miljonerna. Förskolecheferna beskriver svårigheterna att rekrytera kompetent personal.

Länk 1 Länk 2

Margaretha Müngersdorff tycker inte det är konstigt att så många av stadsdelens elever inte blir behöriga till gymnasiet.

– All forskning visar att om ett barn inte lär sig sitt modersmål i tidig ålder är det mycket svårare att lära sig sitt nya språk och tillgodo­göra sig kunskap i skolan. Modersmålsstödet till förskolebarnen borde vara mycket större.

Hon har en egen teori om varför inga av alla miljontals kronor har gått till förskolorna under årens lopp.

– Man får inte betygsätta eller utvärdera barns utveckling på förskolan. Därför är det svårt att mäta om en satsning har gått bra eller dåligt. Att satsa på eleverna i högstadiet är enklare, deras kunskap kan mätas i slutbetyget.

Under tiden fortsätter ett av lärarfacken att anklaga förskollärarna för att ha lagt beslag på löneutrymmet.