“Stop faking sense”?

Vi firar ett jubileum i Köpenhamn. Det är en intensiv stad och jag försöker förstå verkligen förstå den.

Det är ett märkligt folk som har ett passionerat förhållande till sitt kungahus. Jag speglar mig i glansen.

I staden finns en hel del historiska byggnader och jag tror att någon kung brukade rida upp i runde tårn?

Jag kanske tycker det är onödigt roligt att en bar heter så här:

Vi varvar ner på postmuseumet.

Innan vi satsar på solcellsshopping:

Efter en dag i storstaden skrattar jag åt flytande toaletter:

Kläderna gör inte läraren

Den här tröjan köpte jag inte i Köpenhamn!

Den här tröjan köpte jag inte i Köpenhamn!

Jag är inte särskilt lättprovocerad men måste ändå för formens skull, protestera mot Heidi Avellans stillsamma tes i Sydsvenskan. Länk

Att mitt i allt detta komma dragande med ”klädkod” kan verka futtigt.

Se det som en bit i mosaiken – djävulen bor ju i detaljerna.

Det handlar naturligtvis inte om kritik av enskilda lärares klädsmak. Det handlar om attityden, om att ta plats, om att visa respekt för lärarrollen och eleverna och den gemensamma arbetsplatsen.

Svårt i mjukisbyxor, helt enkelt

Själv ser jag kläder som en viktig del av skolans mångfaldsarbete och saknar mina röda snickarbyxor från 70-talet…

Sven Persson och jag 1979

Sven Persson och jag 1979