Jag är hjälplöst förtjust i Gareth Malone.
Jag hittade en gång på något som jag kallade “den skrupelfria pedagogiken”!
Gareth gör det hela tiden!
Jag är hjälplöst förtjust i Gareth Malone.
Jag hittade en gång på något som jag kallade “den skrupelfria pedagogiken”!
Gareth gör det hela tiden!
Ibland beskrivs unga kvinnor som skolans hopp och framtid. Jag läser SvD och skakar på huvudet. Länge.
“Sex av tio lärare vill ha betyg i ordning och uppförande, det visar en granskning som Lärarnas tidning har gjort. De som är mest positiva till en ändring är kvinnor och unga lärare.”
Vi gör som vi brukar och skyller på lärarutbildningen?
En av mina favoritjournalister skriver idag i Sydsvenskan om Gillettes informationkampanj på nätet.
På Gillette Venus hemsida finns en hörna för mammor och deras döttrar med företagets egna frågor och svar om rakning. Där kan man bland annat läsa:
”Pratar hon om att hon vill raka sig? Verkar hon vara generad över håret på sina ben? Rakar hennes vänner sig? Och förstås, hanterar du samtalet på ett stödjande och positivt sätt gör du det lättare för din dotter att börja raka sig.”
Som svar på det som Gillette kallar myten ”Det finns en rätt ålder när man ska börja raka sig.” Svaret är:
”Nej, det gör det inte. Vissa tjejer börjar vid 10 års ålder, andra vid 12 och några vid 16 – andra gör det aldrig.”
Jag är ett barn av vänsterrörelsen och på 70-talet rakade inte mina kvinnliga kamrater benen. Därför är jag nog ganska moralistisk i frågan och förstår inte hur samma kvinnor som idag förfasar sig över pojkarnas könsstereotypa lekar samtidigt vill förmedla ett så ytligt skönhetsideal till sina döttrar.
Förra veckan spelade vi Caterina och nu har jag väldigt svårt att skiljas från melodin. Eller är det den intrikata texten som trollbinder mig?
“vara missnöjd det missklär en viss liten eftersökt miss”
“du är sval men fatal när du sluter dig i ditt skal”
Jag tvingas uppsöka Wikipedia för att kontrollera skillnaden mellan olika rimformer.
https://twitter.com/lararforbundet/status/75202678245949440
Min gissning är att vi bevittnar den första i en rad kompromisser. Bakom de stolta proklamationerna väntar pragmatismen.
I Sydsvenskan läser jag om hur de nationella satsningarna på att höja elevers skolresultat har resulterat i att resurserna styrts mot skolan. I Rosengård har förskolorna inte fått ett öre av de 12 öronmärkta (se kommentar) miljonerna. Förskolecheferna beskriver svårigheterna att rekrytera kompetent personal.
Margaretha Müngersdorff tycker inte det är konstigt att så många av stadsdelens elever inte blir behöriga till gymnasiet.
– All forskning visar att om ett barn inte lär sig sitt modersmål i tidig ålder är det mycket svårare att lära sig sitt nya språk och tillgodogöra sig kunskap i skolan. Modersmålsstödet till förskolebarnen borde vara mycket större.
Hon har en egen teori om varför inga av alla miljontals kronor har gått till förskolorna under årens lopp.
– Man får inte betygsätta eller utvärdera barns utveckling på förskolan. Därför är det svårt att mäta om en satsning har gått bra eller dåligt. Att satsa på eleverna i högstadiet är enklare, deras kunskap kan mätas i slutbetyget.
Under tiden fortsätter ett av lärarfacken att anklaga förskollärarna för att ha lagt beslag på löneutrymmet.
Vi är inte så bra på fira Mors dag i vår familj, men jag lyckas ändå ringa mamma i morse och gratulera på den stora dagen. Hon låter glad och jag ägnar en stund åt att fundera över vad hon lärt mig.
På bilden är jag tre år och har varit på maskerad i höghuset i Bagarmossen. Mamma sydde narrdräkten och jag undrar hur hon tänkte? Var fick hon idén ifrån? Och hur lyckades hon fylla de där långa hornen i mössan?
Det är jobbigt att spela pajas och jag ser väldigt trött ut. Kanske är tryggheten extra viktig för den som tänker utmana normer?
Mer politisk än så blir jag inte idag.
…och särskilt nöjd med den vänliga och respektfulla tonen i kommentarsfälten. Vi är inte alltid överens, men grundinställningen upplever jag som positiv och nyfiken.
Om någon vill studera ett annorlunda diskussionsklimat rekommenderar jag (med viss tvekan) Newsmill. Yttrandefrihet är viktigt men ibland önskar jag att en person kunde begränsa sitt skrivande.
Länk till Mats artikel på Newsmill
I mina egna ögon är jag väldigt snäll. På gränsen till änglalik.
Jag funderar mycket över det här med män i förskola och skola. När jag försöker beskriva vilka kvaliteter männen skulle kunna tillföra verksamheten riskerar det att bli väldigt traditionella bilder och jag är orolig över att en del kvinnor känner sig anklagade när jag påpekar brister i verksamheten. Efter 25 år i förskolan känner jag en stark lojalitet mot institutionen förskola och reagerar reflexmässigt när värdet av pedagogiken ifrågasätts.
Jag ser två traditioner. Förskolan har ett arv av att vakta och vårda, medan skolan betonar lära och uppfostra. Idag finns en tendens att förena de här idéerna i förskolan och jag är förvånad över att det sker så konfliktfritt.
Problemet är att livet består av andra dimensioner som inte ryms inom de här traditionerna. Jag lyssnar på det fantastiska radioprogrammet om sången Fattig bonddräng och drabbas av allvaret i beskrivningen av Alfred och Emils relation. Drängen är den ende som verkligen ser Emil och som hjälper honom att hitta en väg. Det är en mycket vacker skildring av vänskap.
Gå med i Facebook-gruppen Vi som tar till lipen av Fattig bonddräng!