Aftonbladets serie SKOLRASET har bytt namn till SKOLGRANSKNINGEN men trots enstaka intressanta artiklar det är fortfarande långt kvar till en trovärdig ansats. Tanken på att folket ska sätta betyg på landets skolor borde nog ha stannat kvar på idéstadiet.
Det känns lite som frågan varför hundar slickar sig på pungen?
– För att de kan!
Åsa Anderberg Strollo beskriver det nya klassamhället utifrån Astrid Lindgrens text om Madicken och valborgsfirandet (Länk till Sydsvenskan)
Placerad i framtiden kan sekvensen bli såhär: Madicken och Mia är inte längre klasskompisar, Madicken går i en friskola i Victoria Park och Mia i den kommunala skolan där ingen har bländande statusprylar. Frid och fröjd först, men vänskap uppstår på en tenniskurs som är en av Madickens många fritidsaktiviteter och som Mia fått via stipendium från Stadsmissionen. Ingen stöld dock – eftersom Madicken inte tar med värdesaker ut från grindsamhället – men efter tennisen följer hon olovandes med Mia hem. Mamma Kajsa ser detta på sin gps och skickar en bil för att hämta dottern men bilen blir beskjuten. Abbe dyker upp och eskorterar chauffören ut från förorten, varpå han fördöms, tröttnar på Sverige och emigrerar till Indien.
(….)
Att sätta Astrid Lindgren på tjugan är bra, att lyssna på vad hon försökte säga är nog snäppet bättre.
I den här filmen berättar Diana Laufenberg om sin lärarkarriär och slår ett slag för rätten att misslyckas. När jag möter oroliga studenter som vill bli lärare, men som styrs av sin rädsla för att göra fel – då blir jag orolig. Hur skapar vi en skola som uppmuntrar barn att våga kasta sig ut i det okända?
I lärarutbildningens ljusgård står en här skulptur som heter Patterns of failure. Vi borde samlas runt den oftare och fundera över budskapet.
Tysta tankar 