#merkateder – handlar det om skolans uppgift?

Jag sneglar på twitterflödet #merkateder, men tappar lusten att delta. Missförstånd och misstänksamhet gör trådarna svåra att följa. Kanske handlar det om synen på skolans uppgift och jag misstänker att deltagarna inte är överens. LR  gör det inte lätt för sig själv och jag har svårt att se när de är allvarliga och när de försöker provocera.

Blå Tåget – Den ena handen vet vad den andra gör

Skolans uppgift är som sig bör
att skola arbetskraften
om kvastarna ska sopa bra
får man inte slarva med skaften
spärrar och kvoter och testprogram
är ett system för att sålla
agnarna från vetet och för var o en
till hans rätta fålla

Är kateder en bra symbol för skolan som förvaringsplats?  Absolut!

Är kateder en bra utgångspunkt för övervakning och disciplinering? Helt säkert!

Är kateder en bra plats för sortering av elever? Visst – om läraren bestämmer frågor och svar kommer proven att bli lätträttade.

Är kateder ett bra redskap för att kvalificera framtidens arbetskraft? Mer tveksamt.


Från rättshaverist till hyfsat mainstream…

Jag har tjatat länge om pojkarnas villkor i skolan och förskolan. Ofta har jag blivit bemött med nedlåtande blickar (“är han igång nu igen”) eller öppen fientlighet (“han är nog antifeminist”).

Samtidigt upplever jag att kartan förändras och det finns utrymme att lyfta frågor som tidigare har varit tabuiserade. På lärarutbildningen diskuterar vi orsaker till de manliga studenternas avbrott och Lärarnas tidning presenterar ett fylligt reportage om pojkarna och de manliga lärarnas situation.

Länk

Genusvetarnas hatobjekt #1 Bertill Nordahl kritiserar DEJA på sitt danska “frispråkiga” sätt:

— Män styr och ställer i offentligheten, men förskolor, fritids och skolor är matriarkat, präglade av kvinnliga värderingar och beteendemönster. Det gäller även manliga lärare som har förvandlats till undflyende och kastrerade hankatter.

Så skarpt uttrycker inte jag mig.

Göran Svanelid tror att pojkarna behöver mer lärarledd undervisning och positionerar sig därmed i den infekterade katederdebatten. Jag skulle hellre se ett fokus på innehåll än undervisningsformer.

Skolverkets nya generaldirektör Anna Ekström har ansvarat för två tunga utredningar inom jämställdhetsområdet. Hur ser hon på de nya vindarna?

Ibland tar jag på mig vanliga kläder…

…och besöker studenter på deras VFU (praktik).

Ofta är det spännande möten och jag inser att de ställs inför stora utmaningar när de ska undervisa en klass misstänksamma högstadieelever om diktens kraft och möjligheter.

De teoretiska diskussionerna om betyg och bedömning på högskolan blir högst konkreta när studenten  möter mina och barnens frågor:

– Är det här ett examinerande moment?

– Hur ska du bedöma de här dikterna?

– Hur påverkas barnens skrivande av bedömning?

– Vilket kursplanemål arbetar du mot?

– Går det att bedöma dikter?

Barnen bläddrar i antologin Kärlek och uppror. Någon fastnar för  Sonja Åkessons dikter:
– Får man verkligen skriva så?