Jag funderar på villkoren för minoriteter i skola och förskola. Om det arbetar en ensam man på förskolan är det lätt att han ses som representant för sitt kön, medan den kvinnliga majoriteten inte ställs inför samma krav. Mångfalden finns inom gruppen som en naturlig del av vardagen.

På min gamla förskola arbetade oftast flera män. Jag tror det betydde mer för mig än jag insåg då. Vi var en grupp och det befriade oss delvis från det förebildliga ansvaret. Vi kunde distansera oss från kravet på “manlighet” och ge det en ny innebörd.

Mats, Stefan och Per

Så här uppstår fördomar:

Vissa förskollärare är lata.
Vissa män är lata.
Vissa kvinnor är inte lata.
Vissa män är mycket lata.
Vissa kvinnor är lite lata.
Män är i allmänhet lata.
Kvinnor är sällan lata.
Det finns lättingar här i världen, mest män.
Män är lata.
Vad du verkar lat. Är du man?
Det var mig en flitig man. Han måste vara kvinna.

Inspirerad av Tage Danielsson