Den oändligt uppskattade serien tar farväl med en verkligt klurig utmaning:
Vad är det för likhet mellan:
Gustav ll Adolf:s dödsår
Det år då Svea rikes lag antogs
Prinsessan Desirées födelseår?
Arkiv för april, 2011
Gösta Knutssons gåtor 6
april 30, 2011Dagens Zoran
april 30, 2011@Lancefestivalen @sergiofeiipe Dagis är för mig en serviceinrättning för att föräldrar ska kunna jobba. Grunden till jämställdhetspolitiken.—
Zoran Alagic (@ZoranAlagic) April 29, 2011
Gunilla Ladberg skrev boken ”Daghem – förvaringsplats eller barnmiljö” 1974. Margareta Winbergs förre informatör ger feminismen ständigt nya ansikten. Just det här känns ganska gammalt.
Förskolan är en del av utbildningspolitiken – inte familjepolitiken!
Skamgrepp?
april 29, 2011Kan Zarembas artiklar kallas för ett beställningsjobb från LR eftersom @ZoranAlagic och @CatiaHultquist är gifta med varandra? #skolan #DN—
Freon Film (@FreonFilm) April 28, 2011
Min mamma!
april 29, 2011Jag har ganska stränga förhållningsregler och är strikt förbjuden att skriva om min fru och mina barn. De vill inte vara en del av bloggprojektet och jag respekterar deras inställning (motvilligt)
Min 82-åriga mamma är inte lika blyg. Igår vann hon en bridgetävling tillsammans med Ingrid Bengtsson och ingen är stoltare än jag.
De kvidande bloggarna?
april 29, 2011
Hur många är ”alla”?
april 29, 2011Zoran skojar till det på twitter:
@Anna_Kaya @mingligt @someljest Jag leder gärna Motståndsgruppen för lärarnas befrielse, eller om det Lärarmas Befrielsefront?—
Zoran Alagic (@ZoranAlagic) April 28, 2011
Tyvärr blir vår konversation lite spänd när han ska förklara vad han menar med ”alla”.
Öppna pdf-filen och läs bakifrån: tystatankarzoran110428
Aftonbladet är fortfarande en obehaglig tidning
april 28, 2011Aftonbladets serie SKOLRASET har bytt namn till SKOLGRANSKNINGEN men trots enstaka intressanta artiklar det är fortfarande långt kvar till en trovärdig ansats. Tanken på att folket ska sätta betyg på landets skolor borde nog ha stannat kvar på idéstadiet.
Det känns lite som frågan varför hundar slickar sig på pungen?
- För att de kan!
Astrid Lindgren – skolan och klassamhället (rätt länk)
april 28, 2011Åsa Anderberg Strollo beskriver det nya klassamhället utifrån Astrid Lindgrens text om Madicken och valborgsfirandet (Länk till Sydsvenskan)
Placerad i framtiden kan sekvensen bli såhär: Madicken och Mia är inte längre klasskompisar, Madicken går i en friskola i Victoria Park och Mia i den kommunala skolan där ingen har bländande statusprylar. Frid och fröjd först, men vänskap uppstår på en tenniskurs som är en av Madickens många fritidsaktiviteter och som Mia fått via stipendium från Stadsmissionen. Ingen stöld dock – eftersom Madicken inte tar med värdesaker ut från grindsamhället – men efter tennisen följer hon olovandes med Mia hem. Mamma Kajsa ser detta på sin gps och skickar en bil för att hämta dottern men bilen blir beskjuten. Abbe dyker upp och eskorterar chauffören ut från förorten, varpå han fördöms, tröttnar på Sverige och emigrerar till Indien.
(….)
Att sätta Astrid Lindgren på tjugan är bra, att lyssna på vad hon försökte säga är nog snäppet bättre.
Går det att lära sig att njuta av misslyckanden?
april 28, 2011I den här filmen berättar Diana Laufenberg om sin lärarkarriär och slår ett slag för rätten att misslyckas. När jag möter oroliga studenter som vill bli lärare, men som styrs av sin rädsla för att göra fel – då blir jag orolig. Hur skapar vi en skola som uppmuntrar barn att våga kasta sig ut i det okända?
I lärarutbildningens ljusgård står en här skulptur som heter Patterns of failure. Vi borde samlas runt den oftare och fundera över budskapet.
Ett ljus i mörkret
april 27, 2011Skoldebatten har spårat ur och idag är det fritt fram för vem som helst att dra vilka slutsatser som helst. Sven-Eric Liedman gör ett försök att återföra en smula sans till diskussionen. Kanske finns det hopp om ett vettigt samtal ändå?
Det är roligt att ha fel
april 27, 2011Jag var bekymrad över att den nya förskollärarutbildningen inte skulle locka män till yrket. Därför ringde jag till VHS och fick statistiken för höstens antagningar.
Av de 4254 förstavalssökandena är 357 män. Jag ser fram emot att möta en del av dem till hösten.
Några förskollärare
Därför bör akademiker blogga
april 27, 2011Jag känner igen de här reaktionerna (länk):
Every now and then I make the mistake of confessing to a colleague that I blog. They usually greet this confession with an uneasy smile and follow it with a look that says: “do you really have time for that?” I understand what they really mean: a serious tenure track assistant professor does not have time for blogging. With respect to my colleagues, they’re wrong: graduate students, post-docs, young faculty, and senior faculty too, should do more blogging not less. And, moreover, institutions of high education ought to start recognizing such work as an important component of a scholar’s profile.
I texten utveckla Stephen T Casper sina tankar om varför bloggen är ett bra sätt att föra akademiska samtal.
Lars H Gustafsson – hur tänkte du?
april 27, 2011Jag vaknar till ett konstigt inslag på TV4:s nyhetsmorgon. Det är den vanligtvis så kloke barnläkaren som uttalar sig svepande i en svår fråga. Han menar att fem timmar är lagom lång tid för små barn på förskola.
Han borde fokusera på verksamhetens kvalitet. Hur lyckas förskolan möta barnets behov av trygghet och stimulans? Hur fungerar samspelet mellan hem och förskola? Hur har barnet det hemma? Var finns de stabila anknytningarna? Hur påverkas föräldrarna av den ökande stress som hans uttalanden framkallar?
Den här formen av generella utsagor riskerar att skapa mycket oro. Nervösa föräldrar är sällan bra föräldrar.
Varför kommer den här diskussionen just nu? Är det dags för Zaremba att ge sig på förskolan?
Är det förskolans fel nu?
april 26, 2011Jakten på syndabockar i skolvärlden går vidare. Zarembas hundar vädrar blod och landets modiga ledarskribententer kastar sig nu över förskollärarna som har förstört den svenska skolan. Corren skriver:
Ofta ligger en naivt romantisk syn på lärande bakom. Ett litet barn som lär sig gå är en uppvisning i spontant lärande. Men förespråkarna för förskolepedagogik för alla åldrar tror att hormonridna tonåringar ska lära sig franska verb och andragradsekvationer med samma frenesi som ettåringen lär sig gå, om de bara lämnas i fred av lärarna och får bestämma själva. Så tycks åtminstone pedagogikforskarna resonera.
För kommunpolitiker och Lärarförbundet handlar det om pengar. Skolpolitikerns dröm är ”all-läraren”, som kan ta hand om småbarn i förskolan och undervisa gymnasister i matte allteftersom födelsetalen fluktuerar. Då är det praktiskt att hänvisa till en idealiserad förskolepedagogik, när elever, föräldrar och lärare tjatar om ämneskompetens. Och Lärarförbundet organiserar förskollärare, så de värnar deras löneutveckling och karriärmöjligheter.
Men förskolepedagogik hör hemma i förskolan. Grund- och gymnasieskolan har ett annat uppdrag. Att lära sig språk, matematik och andra teoretiska ämnen är något annat än att lära sig gå och äta. Det kräver strukturerat arbete, från både elever och ämneskunniga lärare. Att trycka ned lärare och säga åt eleverna att göra vad de känner för är fel lösning. Jan Björklund har insett det. Maciej Zarembas artiklar får förhoppningsvis fler att inse att en postmodernistisk kunskapssyn och statistlärare leder fel.
I GP skriver Sven Järgenstedt (klokt) om vikten av varierade undervisningsmetoder och påstår att det inte har varit populärt de senaste åren.
Jaså? Belägg? Någon?
Steget från det banala till det insinuanta är förfärande kort idag.
Om kartan inte stämmer med verkligheten - då gäller kartan!
Videovåldet – vart tog det vägen?
april 26, 2011Jag förbereder mig inför en lektion om populärkultur och barns språkutveckling utifrån Carina Fasts utmärkta avhandling.
Våra barn föddes i början av 80-talet och på den tiden var videobandspelaren en symbol för ondska. Det var dåliga föräldrar som lät sina barn se på tecknade amerikanska filmer och utan tvekan skulle de förgiftas av våldsromantik.
Eftersom vi var politiskt korrekta föräldrar med ganska stort självförtroende valde vi en kompromissväg och hyrde en videobandspelare (med sladd till fjärrkontrollen) tillsammans med grannfamiljen. Jämna vecka bodde maskinen hos oss och udda veckor hos grannen. Vi ville ju inte att barnen skulle bli beroende.
Dessutom gällde det att ta sitt fulla föräldraansvar och se till att ingen skräpkultur nästlade sig in i hemmet. Bamse framstod som ett säkert alternativ och jag tror att den lilla åsnans kamp på upploppet var mina barns mest dramatiska filmupplevelse. Åtminstone de första 50 gångerna.
Jag vet inte hur Lucky Luke letade sig in i vårt hem, men ingenting blev sig likt efteråt.
