Dagens Zoran

https://twitter.com/zoranalagic/status/64073967484407809

Gunilla Ladberg skrev boken “Daghem – förvaringsplats eller barnmiljö” 1974. Margareta Winbergs förre informatör ger feminismen ständigt nya ansikten. Just det här känns ganska gammalt.

Förskolan är en del av utbildningspolitiken – inte familjepolitiken!

Min mamma!

Jag har ganska stränga förhållningsregler och är strikt förbjuden att skriva om min fru och mina barn. De vill inte vara en del av bloggprojektet och jag respekterar deras inställning (motvilligt)

Min 82-åriga mamma är inte lika blyg. Igår vann hon en bridgetävling tillsammans med Ingrid Bengtsson och ingen är stoltare än jag.

Aftonbladet är fortfarande en obehaglig tidning

Aftonbladets serie SKOLRASET har bytt namn till SKOLGRANSKNINGEN men trots enstaka intressanta artiklar det är fortfarande långt kvar till en trovärdig ansats. Tanken på att folket ska sätta betyg på landets skolor borde nog ha stannat kvar på idéstadiet.

Länk till AB

Det känns lite som frågan varför hundar slickar sig på pungen?
– För att de kan!

Astrid Lindgren – skolan och klassamhället (rätt länk)

Åsa Anderberg Strollo beskriver det nya klassamhället utifrån Astrid Lindgrens text om Madicken och valborgsfirandet (Länk till Sydsvenskan)

Placerad i framtiden kan sekvensen bli såhär: Madicken och Mia är inte längre klasskompisar, Madicken går i en friskola i Victoria Park och Mia i den kommunala skolan där ingen har bländande statusprylar. Frid och fröjd först, men vänskap uppstår på en tenniskurs som är en av Madickens många fritidsaktiviteter och som Mia fått via stipendium från Stadsmissionen. Ingen stöld dock – eftersom Madicken inte tar med värde­saker ut från grindsamhället – men efter tennisen följer hon olovandes med Mia hem. Mamma Kajsa ser detta på sin gps och skickar en bil för att hämta dottern men bilen blir beskjuten. Abbe dyker upp och eskorterar chauffören ut från förorten, varpå han fördöms, tröttnar på Sverige och emigrerar till Indien.

(….)

Att sätta Astrid Lindgren på tjugan är bra, att lyssna på vad hon försökte säga är nog snäppet bättre.

Går det att lära sig att njuta av misslyckanden?

I den här filmen berättar Diana Laufenberg om sin lärarkarriär och slår ett slag för rätten att misslyckas. När jag möter oroliga studenter som vill bli lärare, men som styrs av sin rädsla för att göra fel – då blir jag orolig. Hur skapar vi en skola som uppmuntrar barn att våga kasta sig ut i det okända?

I lärarutbildningens ljusgård står en här skulptur som heter Patterns of failure. Vi borde samlas runt den oftare och fundera över budskapet.