Varje familj har sina skräckhistorier. I min släkt lever berättelsen om skoläraren i Sunnanå, vars son någon gång under 30-talet nästan kvävdes av en dåligt tuggad banan.
När jag ser ett barn äta banan utan tillbörlig uppsikt känner jag en oresonlig lust att rusa fram och skälla på de oaktsamma föräldrarna.
Läs mer om bananens väg till Sverige.
Är det skollärarens påg till vänster i kortbyxor och ljust hår? Allt jag vet om bananer har jag lärt mig av honom.
Missa inte diskussionen hos Morrica om en undersökning som varnar för skolliknande arbetsformer i förskolan. I kommentarerna försöker vi hitta ord som beskriver vad som händer när barn lär sig och det är ett minerat fält. Jag är inte säker på att det är meningsfullt att skapa nya begrepp för mindre barn och skollagen beskriver verksamheten som undervisning och definierar förskola som en skolform. Där borde diskussionen vara slut.
Länk till Morrica, Länk till skäggig dagisfröken
Länk till Matilda E Hanssons reportage om Nannyakutens barnvaktsförmedling.
Är detta årets roligaste och sorgligaste artikel?
LR:s presschef Zoran skriver så här:
http://twitter.com/#!/ZoranAlagic/status/51393948807204864
Han får svar av pseudonymen HvonHumbodt:
http://twitter.com/#!/HvonHumbolt/status/51432174347497472
Zoran slår tillbaka lite oväntat:
http://twitter.com/#!/ZoranAlagic/status/51916014518149120
HvonHumboldt tillrättavisar den ivrige presschefen:
http://twitter.com/#!/HvonHumbolt/status/51969198833930240
Jag börjar tro att LR-folket lever i en bunker där de fångats av sin egen retorik. Det finns en del nackdelar med att utveckla ett eget språk. Vi andra har fullt upp med att förstå skollagen och läroplanens definitioner av centrala begrepp.
Tysta tankar 