Länk till Nyhetsmorgon.
En undersökning visar att det inte går så bra för jämställdheten i svenska skolor. 50 år efter att målen införts har ingenting hänt enligt Anna Ekström. Marianne Rundström ställer ivriga frågor men lyckas undvika problemets kärnfrågor:
- Vilken betydelse har lärarens kön för skolverksamhetens innehåll?
- Finns det en sammanhållen teori om “den könsneutrala skolan” som motiverar att vi ska behandla pojkar och flickor lika? DEJA lyfter fram biologiska skillnader i mognadstakt och jag menar att det även går att se skillnader i inriktning. Pojkar och flickor är i perioder av livet intresserade av olika saker.
Jag sammanfattar lite slarvigt:
M .R: Handlar det om diskriminering?
A.E: Det är könsrollerna som begränsar barnen i skolan. Samhället har förändrats men i skolan har ingenting hänt.
M.R: Ställer vi omedvetet högre krav på flickor?
Maria Näsström (gymnasieläraren) jobbar medvetet i sitt ämne och räknar talutrymme i klassrummet. Hon saknar stöd från sina chefer.
M.R. : Kan lärare förstärka traditionella könsroller.
A.E.: Förväntningarna har stor betydelse. Skolan har mycket att lära av andra verksamheter i samhället. Staten bör lyfta fram bra metoder.
Min kritik av DEJA på Newsmill var tyvärr alltför försiktig. Utredningen är ett haveri.
DEJAS slutbetänkande är ett svek mot pojkarna
Får män kritisera en kvinnodominerad skola?
Torbjörn Messing från DEJA försvarar betänkandet:
Skolan behöver fler genusmän, inte cowboys
Jag svarar på bloggen:
Är jag förskollärarnas John Wayne?

