Torbjörn Messing från DEJA är onödigt rolig. Hans artikel på Newsmill är en blandning av underliga beskyllningar och vag retorik. Ibland gör han sig riktigt dum:
När Mats säger att barnen ska få experimentera med både prinsess- och cowboykläder och även få göra felaktiga val, får jag känslan av att Mats tycker att pojkar som tar på sig prinsesskläder och flickor som tar på cowboydräkten gör fel val.
Höjdpunkten är nog den här oväntade utnämningen:
I detta sammanhang förefaller ju Mats Olsson vara de manliga förskollärarnas egen John Wayne.
Läs hela artikeln: Länk. Kommentarerna är som vanligt ett äventyr för sig.
Läs även Staffan Bengtssons kritik av teorin om könsmaktsordning.
mars 17, 2011 kl. 7:49 e m |
Ja, jag fnissade lite mer än lätt åt den. Ser dig framför mig när du försöker få en liten gosse att byta sessklänningen mot en puffra.
Men framför allt måste du ju i dina egna ögon ha gjort fel val när du blev förskollärare. Det måste ju finnas betydligt mer macho yrken för en karlakarl som du
mars 17, 2011 kl. 8:31 e m |
En gång i månaden ångrade jag mitt yrkesval (lönedagen) men de andra dagarna njöt jag av frihet och meningsfullhet. Det är få saker jag är är stoltare över än mitt yrkesval.
Messings påhopp kom lite oväntat. Jag anar att det finns ett visst behov av att demonisera mig.
mars 17, 2011 kl. 7:57 e m |
Ähh Mats
Du är långt mer komplex: Lite som Clintan i plyschbyxor eller lika snäll och hård som Fantomen. Han i pyjamas.
Eller som den riktigt snälla, i stengjutna blodhostande:
http://www.imdb.com/title/tt1205489/
Messing går mot Mesing.
mars 17, 2011 kl. 8:06 e m |
Men en sak är säker.
Om du varit född på 80-talet så hade du inte blivit förskollärare.
Du hade fastnat framför datorn och nördat in i Photoshop och allehanda videoprogram.
Mamma din hade fått tillkalla kuratorn. Min son Mats han kommer aldrig ut i friska luften. Han är så blek och tanig. Vad skall vi göra?
mars 17, 2011 kl. 8:44 e m |
Frisk luft har jag fått så det räcker. En del av yrkeshedern handlar om att vara rätt klädd för alla väder.
Mina egna och de flesta av mina vänners barn är födda på 80-talet och jag känner inte igen din beskrivning. Kanske oroar vi oss för fel saker?
mars 17, 2011 kl. 8:51 e m |
Jag skrev inte om dina barn. Jag skrev om dig med stöd av dina fotografiska alster på din högproduktiva text och bildblogg.
Men den vinkeln gick dig förbi. Är du hemmablind kring det du producerar?
mars 17, 2011 kl. 9:13 e m |
Jag ser nog inte mig själv som särskilt tekniskt intresserad och har aldrig orkat ta mig in i photoshop. De där bildmanipulationerna är sådana där readymades som tar 20 sekunder att producera.
Det är en spännande fråga! Hur mycket av mig är en produkt av den tid jag vuxit upp? Vilka intryck har varit avgörande?
Du kanske har en poäng. På sextitalet byggde jag plastmodeller, samlade på mynt, läste motortidningar och spelade fotboll – det hade nog kunnat sluta hur som helst. Jag tackar jazzen och vänsterrörelsen för mycket.
mars 17, 2011 kl. 11:13 e m |
Jag tyckte nog Messing hade en del poänger, men att kalla dig förskolans John Wayne och insinuera att du skulle uppfatta pojkar i prinsesskläder som fel hör inte till dem. Jag gillade nog också tonen i artikeln. Det är sympatiskt med folk som inte tar sig själv på för stort allvar.
Ljuvliga kommentarer. Tack för god godnattlektyr!
mars 18, 2011 kl. 1:39 f m |
Jag tycker också att det var roligt att debattera med Messing – åtminstone tills jag insåg att han verkligen trodde på det han sa och aktivt motarbetar försöken att rekrytera män till skola och förskola.
Då blev det svårare att uppskatta de manipulativa härskarteknikerna i texten. Jag är inte säker på att han vill fortsätta diskussionen, men ser fram emot att möta representanter från DEJA i andra sammanhang.
Kommentarerna är faktiskt läsbara och min gamla plågoande G.M. visar sig från sin bästa sida.
mars 18, 2011 kl. 6:12 e m |
[...] har redan tidigare berättat för Mats Olsson att han enligt mig var debattens mittfåra. Sålunda förvånar det mig inte att han nu efter debatt med dess feministiska huvudfåra inser att [...]
mars 19, 2011 kl. 1:38 f m |
[...] plågoande Gunilla Madegård vaknat. Därför väljer jag att bemöta Torbjörn här i stället. 1, [...]