Jag har kommit upp och bort mig

This slideshow requires JavaScript.

Jag är på kurs för adjunkter och miljön är minst sagt anständig. Å andra sidan håller vi på mellan 9.00 och 19.00 så vi är värda lite bekvämlighet.

Idag har vi arbetat med outsidertestet och de fyra rummen.

Länk

Första gången jag läste boken Personlig dialektik av Claes Janssen var 1977 och jag gick på förskollärarseminariet. Det var en fullständigt omskakande upplevelse att förstå främlingsskap och en känsla av overklighet som ett normalt tillstånd. Jag försökte intressera mina kurskamrater för teorierna, men det gick inget vidare.

Idag lever idéerna kvar i en ganska managementanpassad form och en del av särlingsromantiken har tonats ner – men det är fortfarande befriande att möta existentiella utmaningar i grupparbetets trygga form.

Jag lär återkomma i ämnet.

Drömtydning på hög nivå

Jag brukar inte komma ihåg mina drömmar och har ganska låga tankar om deras värde som kunskapskälla. Ändå har jag en vag känsla av att det finns ett dolt budskap i den här berättelsen.

Jag är på Malmö centralstation framför hamburgerbaren och försöker hålla ett litteraturseminarium om en bok jag nästan läst och hjälpligt förstått. En grupp studenter samlas runt mig och jag ber dem sätt sig ner på höjbara snurrstolar. Folk passerar och kommenterar högljutt mina försök att överrösta bruset i vänthallen. Jag försöker få studenterna att flytta närmare och har ingen riktig plan för hur jag vill att de ska placera sig och om de sitter i en ring runt mig kan jag inte se alla samtidigt. Till sist blir jag desperat och höjer sitsen högre och högre genom att snurra medsols. Samtidigt blir jag allt mer ensam i min upphöjda position och mitt försök till ett jämlikt samtal blir absurt när jag svävar högt ovanför deras huvuden. Till sist ramlar stolens överdel av och jag vaknar i ett tillstånd av yttersta förvirring.