Huvudlös undervisning
Journalister har i sitt avtal inskrivet rätten att neka ”förnedrande uppdrag”. Ibland undrar jag om kvälls- och veckotidningsreportrar är medvetna om denna rättighet – men det är en viktig princip som jag tror att facket är lite stolta över.
Lärare har inte samma förmån. Vi ska utföra politiskt beslutade uppdrag och om vi protesterar kan det vara grund för uppsägning.
I USA börjar allt fler lärare ifrågasätta vart skolan är på väg. ”Teaching for the test” ersätter vanlig undervisning och det finns en uppenbar risk att yrkesstoltheten urholkas. Thimoty D. Slekar formulerar det väl och inleder med följande citat:
”Teachers teach. Well-trained teachers teach better. Great teachers change lives. Tests don’t. Why then are we so linked to tests as the sole measure of accountability?” Dave Greene
I texten försöker han förstå vad som händer i mötet mellan hans son och skolkulturen och intar den orolige förälderns perspektiv.
Länk till Huffington Post
Ni anar säkert var länken kommer ifrån:
Pleading with future teachers, to refuse to carry out inhumane orders (teaching to the test) http://huff.to/hplpiu /via @slekar #edchat—
(@briankotts) February 24, 2011
Jag får sms från vänliga personer som uppmärksammar min namnsdag.
24 Februari (v08) Mats
Stavningsvarianter: Matz Matts Maths
Antal med Mats som tilltalsnamn: 47154
Namnet är en svensk variant av Matteus och Mattias som båda betyder Guds gåva.
Jag anar att en och annan läsare inte tycker att den grandiosa sidan hos mig behöver uppmuntras.
När jag var liten fanns inte mitt namn i kalendern. Det var fostrande.
För ganska många år sedan försökte jag och en kompis komma med i schlagerfestivalen. Meloditrixandet gick ganska bra och intro, brygga, stick och refräng föll snabbt på plats. Textförfattandet var betydligt svårare och vi gick ständigt vilse i våra försök att uttrycka något äkta och originellt på ett enkelt och vackert sätt – utan att vara banala eller konstigt ironiska.
Efter några månaders fruktlösa ansträngningar gav vi upp och idag har jag stor respekt för dem som försöker skriva schlager på svenska. Kanske är det lättare på danska?
Min danska spellista med översatta tryckare framförda av av Peter Belli.
Jacques Werup menar att det danska gemytet är germanskt. I så fall är jag nog lite smygtysk.
Jag har många pinsamma luckor i min allmänbildning. Bland de mest anmärkningsvärda är en sorglig brist på detaljkunskap om såväl Star Wars som Star trek. Samtidigt älskar jag rymdfilmsfantaster som kan citera stora delar av dessa banbrytande serier.
Jag gissar att det är en äkta entusiast som satt samman den här filmen:
Jag försöker förbereda mig inför ett litteraturseminarium om Jesper Juuls och Helle Jensens utmärkta bok Relationskompetens i pedagogens värld.
På ett plan är det en ganska banal text om betydelsen av goda relationer och vikten av att respektera barns integritet. Å andra sidan är budskapet fullständigt omskakande och Tom Tiller sammanfattar i förordet problemet med ett instrumentalistiskt förhållningssätt:
Barn och ungas integritet negligeras i det läsårsbaserade och samhällspålagda skolförloppet. Barriärer mot att ta sig över från lydnad till ansvarstagande.
Jag tror att nyckelordet är ”olydnad”. Vilket utrymme finns i skolan för att pröva gränser?
Inspiration saknas inte. John Hiatts underbara sång finns i många versioner. Frågan är hur jag översätter titeln ”Have a little faith in me” utan att det blir alltför krävande eller vädjande? Tacksam för förslag!
John Hiatt – Have A Little Faith In Me
Joe Cocker – Have A Little Faith In Me
Bill Frisell – Have a Little Faith in Me
Peter Belli – Ha Lidt Tro På Mig
Solveig Slettahjell – Have A Little Faith In Me
Man kommer väldigt långt med en fallande basgång i refrängen.
När jag började blogga för snart tre år sedan var det ganska trevande. Jag hade vaga tankar om att formulera något meningsfullt om mitt liv och arbete på högskolan. Ibland var det svårt att hitta ämnen som passade och jag testade nog gränserna för vad läsarna tålde.
Samtidigt bestämde jag mig för en miniminivå på ett inlägg om dagen och skräcken var att drabbas av fullständig inspirationsbrist:
- Tänk om det tar slut!
Brian Kotts tipsar om ett blogginlägg som påstår att twitter gör oss till bättre bloggare. Jag kunde inte hålla med mer!
The A-Z List: How Twitter Can Make You A Better Blogger
Det är förvirrande att se morgonnyheterna på teve. Från Kadaffis svavelosande domedagspredikan över sitt folk till kaffeupproret i Hässleholm där ransonering tycks ha införts på ålderdomshemmet.
Mina känslor hinner inte med. Men jag är upprörd.
Citytunneln har förenklat pendlandet för många studenter och nu börjar tågen gå i tid. I Stockholm annonserar högskolor i tunnelbanan efter studenter till höstens kursstarter.
Jag vill gärna göra reklam för möjligheten att studera vid Malmö högskola. Beställ katalogen här.
Eller:
- Går det att lära ut kritiskt tänkande?
Mina studenter tycker nog att jag är besvärlig. De brottas med Dion Sommers Barndomspsykologi och självförtroendena svajar. Jag försöker konsekvent undvika enkla svar och deras tålamod är inte oändligt.
- Kan du inte bara säga hur det är så att vi slipper de här diskussionerna!
Ibland tänker jag att ett kritiskt inställning är en lyx man kan unna sig när man har koll på alla grundläggande teorier. Samtidigt handlar det om ett förhållningssätt till det egna lärandet som är helt nödvändigt för att inte fastna i reproduktion av gamla ideal.
Jag läser Bryan Bretags funderingar kring betydelsen av att jobba med frågor om kunskapens natur i skolan och på lärarutbildningen. Det finns en risk att jag kommer bli ännu jobbigare.
Länk till viktig artikel och film!
Jag skickar frågan vidare:
- Vem lärde dig att tänka?
Kristina Alexandersson tänker vidare
Brian Kotts finns som vanligt i bakgrunden – följ honom på twitter!
Man kan säga vad man vill om teveserien 9A, men igår sköt den på allt som rörde sig:
Det är väl egentligen bara trollkarlen Stavros själv (och politikerna?) som kommer hel ut det här. Han strör oneliners omkring sig:
- Om jag inte kan få dig att skriva VG på provet efter två timmar ska jag sluta som lärare! (hot eller löfte?)
- Mina sjuor är bättre än era nior!
Programmet innehåller några gripande scener med Malin, som funderar över varför hon valde läraryrket. Då känns det nästan äkta. Hon kommer fram till att ”man måste inte vara jätterolig hela tiden” och det kanske är en bra grund för hennes framtida utveckling.
Jag försökte twittra under programmet Länk. Det var inget riktigt tryck på flödet med många ser Svtplay och fyller på.
Kolla in @maxentin sätta ord (och bild) på vad vi alla funderar över #Klass9A http://bit.ly/epYy64—
Anna Kaya (@Anna_Kaya) February 21, 2011
Plura ser ett helt annat program än jag – han betonar det personliga mötets betydelse och på ett pedagogiskt plan jublar jag över hans insiktsfulla analys. Men jag hittar inget stöd i programmet som är präglat av ett instrumentellt förhållningssätt – även om Gunilla Hammar Säfström jagar barn i korridoren och visar omtanke.
Jan Thavenius skriver i Skola och samhälle om Bill Gates donation av 24 000 kameror till amerikanske skolor. Projektet bärs upp av en stark tro på att det går att skapa effektivitet genom övervakning.
Integritetsfrågorna är minst sagt olösta. Vem ska se och bedöma det inspelade materialet? Vem tror att det går att hitta generaliserbara metoder?
Detta kan inte sluta väl!
