…musik som gör mig nyfiken i Klingan .
Mannen bakom The Wire är på gång med en ny teveserie Tremé som utspelar sig i New Orleans. I tidningen Uncut väljer han favoritlåtar och det här gillar jag:
Den där ettriga triolspelande banjoliknande gitarren påminner mig om något jag skulle kunna ha gjort i ett dunkelt förflutet.
Jag har inte deltagit i fotoutmaningar på länge och idag var en bra dag att börja igen.
Fototriss del 126: Så här ser det ut där jag är idag
Jag lämnade ett soligt Malmö (se Christers bilder) för ett arktiskt Österlen. Dammen är bottenfrusen och jag vågar inte tänka på hur fiskarna mår. Rhododendronbuskens blad viker ihop sig krampaktigt i sina försök att undkomma kylan. Inomhus hänger jag upp ljusstakar på väggarna. Allt för att få lite ljus och värme.
Åge Aleksandersen – Ljus och värme (dagens mest oväntade länk?)
Ibland är det skrämmande likt.
De senaste veckorna har vi diskuterat vem som bär ansvaret för tillståndet i svensk skola och Helena von Schantz har i en serie inlägg beskrivit tendensen att lägga skulden hos lärarna (Allt är lärarnas fel 1, 2, 3 och 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10 och 11, 12, 13.)
I USA finns en motsvarande debatt som jag tror kan hjälpa oss att se mönster. En federal myndighet vill styra upp de yviga delstaternas skolsystem och redskapen är rigorösa kursplaner och omfattande tester. I Sverige motsvarar detta maktkampen mellan stat och kommun. Vi rusar in i förändringen utan att fundera över konsekvenserna på den lokala nivån.
Vad händer när resultaten inte blir de önskade? Diann Woodard sammanfattar i Huffington Post:
In both the assault on public employee pensions and the blame-the-educators movement, the failures of elected officials and their corporate benefactors are projected onto the victims of these failures — and public schools have certainly been among those victimized.
When federal experiments with school curricula fall short, the thrust of the attack on educators and students is to label them “failures” when the experiments themselves have failed largely as a result of excluding front-line educators from the design of reforms.
And when poorly designed data-driven tests are adopted by Democrats as well as Republicans as a panacea, it’s difficult not to conclude that the same corporate interests that now dominate both parties are dominating the debate about the best way to educate our children.
Jag är rädd att Helena inom en snar framtid kommer att tvingas skriva en ny serie med den ironiska rubriken Det är barnens fel!
Jag har ett kluvet förhållande till schlagerfestivalen. Det känns lite overkligt att ha demonstrerat mot spektaklet på 70-talet och jag är inte säker på att våra motiva motiv var glasklara.
Sillstryparn – Doin’ the omoralisk schlagerfestival
Även när det var som politiskt fel att gilla spektaklet brukade vi smygtitta i grupp och tävlade i att såga eländet. Men det blev svårare att upprätthålla den kollektiva nivån med sex deltävlingar – folk hade andra intressen.
På twitter når det kollektiva häcklandet skyhöga höjder och jag hinner varken lyssna, titta eller skriva – folk twittrar som besatta och de är ofta roligare än kvällstidningarnas lama krönikor. Jag behöver nog fundera över mitt förhållande till kollektiv elakhet.
Själv tycker jag det var djärvt av Linda Sundblad att uppträda i gympaskor. Högklackade skor är inte min grej.
Ah - vad fan?
Tysta tankar 