När Gunilla Hammar Säfström ska testa 9A-barnens läsförståelse ger hon dem en text och ber dem ringa in alla djur de känner igen under fem minuter.
Vad är det GHS tror att hon mäter? Lässkicklighet, läshastighet, ordkunskap, biologi?
De här storheterna har ett samband – men vi kan inte sätta likhetstecken mellan dem! Det är möjligt att vara en skicklig läsare med ett ordförråd som ligger utanför skolans domän. Jag säger som Stavros:
– Katastrof!
På Newsmill skriver Johnny Pettersson Bilir från 9A om kritiken mot hans påstådda machostil.
Jag blev lite tagen av Gunilla Hammar Säfströms okänslighet, men ännu mer illa berörd av Stavros Lucas farbroderliga omsorg. Har vi någon gång sett en sämre version av det gamla deckarknepet “good cop – bad cop”?
Lisa Bergman skriver på Fokus om tomrummet i debatten. Den plats som borde intas av män som inser att det finns en könsmaktsordning i delar av samhället, men som inte undviker att diskutera mäns problem.
Hittills har den feministiska diskursen och jämställdhetspolitiken i Sverige främst handlat om kvinnor, att jämföra med övriga Norden där båda könen mer har stått i centrum. I Sverige får man till exempel inte särbehandla på grund av kön, och därför skrotades kvoteringen av män på kvinnligt dominerade utbildningar. Eftersom jämställdhetens företrädare inte prioriterar manliga problem är det också svårt att säga något om efterfrågan på politiska förändringar. I valrörelsen, till exempel, var det knappast slagord om manlig ohälsa eller pojkars dåliga betyg som drog storpublik till torgmötet.
Lisa Bergman visar att det är möjligt att tycka synd om män utan att vara antifeminist. Nästa steg är att göra handling av insikten.
Idag slumpar det sig så att jag deltar i två samtal om mig själv. Det känns ganska ovant att vända blicken inåt när jag är van att vara den som bedömer och examinerar. Samtidigt är det en fantastisk möjlighet att få tänka över vad jag håller på med. Jag behöver nog påminna mig själv om att jag jobbar i en organisation med mål och visioner.
Kanske är det bara jag som hör en hotfull underton i den högst relevanta frågan:
– Hur ser du på ditt uppdrag som högskoleanställd adjunkt?
(Jag skiljer inte på utvecklingssamtal, medarbetarsamtal, lönesamtal, återkopplingssamtal, personlig handledning – men jag vet att det är stoooooor skillnad)
Tysta tankar 