Anne-Marie Körling skriver fortfarande Sveriges bästa och mest envetna inspirationsblogg inom skolområdet. Detta är hennes viktigast punkter för utveckling. Jag citerar rakt av (som Morrica)
- Öppna upp klassrummen och skolan. Verka i en lärande miljö. Dela ut, med och av varandra. Riv väggar för omvärldsutblickar.
- Se till lärandet och förklara skolan via innehåll och eleven utifrån detta perspektiv.
- Ta ansvar fullt ut och verka för detta ansvar. Tydliggör ansvaret och lägg det i professionen där det hör hemma, inte i elevernas knän.
- Tro på professionen. Tro på lärarens roll och lärarens innehåll.
- Starta lektionerna i tid och håll fokus.
- Ta ansvar för hur interaktioner påverkar dig som lärare emotionellt.
- Ansvara för demokratiuppdraget och omsätt det i handling.
Följ bloggen!
Etiketter Anne-Marie Körling
januari 31, 2011 kl. 9:53 f m |
Tack Mats. I tårar! Nu har du och jag födelsedag på bloggarna snart. Vi fyller visst fyra år. Vi startade samtidigt. Minns du? Och utan att känna varandra. Nu gör vi det.A-M
januari 31, 2011 kl. 10:26 f m |
Fyra år är ganska länge. Jag sneglar ibland på besöksstatistik och funderar över vad det här är för ett konstigt medium. En del av mina tidiga inlägg känns lite väl ilskna och upphetsade. Blogg är så mycket NU och det är samtidigt en sorts summering av utveckling som går att följa tillbaka som en berättelse. Ibland när någon kommenterar ett gammalt inlägg får jag verkligen skaka av mig olusten inför något jag själv skrivit.
Jag ser också många paralleller mellan våra bloggar. Det är lite som i en Astrid Lindgrensaga. Jag går ut och ställer mig och pratar med en buske – som plötsligt är alldeles levande och välformulerad.
Diskussionerna om näthat känns väldigt avlägsna. För mig är nätet en mycket vänlig plats.
januari 31, 2011 kl. 1:56 e m |
Där Mats fick jag ett gott skratt om att pratet med en buske.
Inte kan jag skryta med så länge på nätet. Fast jag måste nog säga att det är ditt fel att jag började kommentera bloggar sommaren 2009. Och Ann-Maries enträgna puffande att jag själv sedan aug 2010 bloggar.
Ett är säkert, det är oerhört givande och lärande.
januari 31, 2011 kl. 2:14 e m |
Tack Plura – vi får skärpa oss innan det här spårar ut alldeles i sentimentala kärleksförklaringar.
(Din ”allra käraste broder”)
januari 31, 2011 kl. 4:14 e m |
Utmana inte trollen Mats…!
Jag startade 2005 på en nu.domän som jag övergav och stängde igen. Oväsentligheter är också stängd. Men ©lektorio är så okontroversiell så den är nog öppen ett tag till.
januari 31, 2011 kl. 6:58 e m |
Jag har hört talas om de där trollen men inte sett dem – det är nog så att de inte trivs i dagsljus?
En tråkigare teori är att det är roligare att trakassera kvinnor.
januari 31, 2011 kl. 4:06 e m |
Ja och jag hälsade dig välkommen Anne-Marie! Och du har hållit ut.
januari 31, 2011 kl. 5:11 e m |
Grattis på födelsedagen? tack för två stycken inspirationsbloggar som har många olikheter men likheterna att de tar upp viktiga skolfrågor och att jag blir glad av dem.
januari 31, 2011 kl. 6:56 e m |
Tack Jan!
Jag skulle gärna gärna romantisera det här ”pedagogiska brödraskapet” om inte uttrycket haft starka exkluderande associationer!
januari 31, 2011 kl. 10:04 e m |
Strunta i de högtravande formuleringarna och anamma Anne-Maries genialiska uttryck ”utökat lärarkollegium” istället, det känns varken exkluderande eller elitistiskt. Tycker jag.
januari 31, 2011 kl. 10:19 e m |
Poäng!
januari 31, 2011 kl. 10:08 e m |
Bra slutkläm, Morrica!
Själv fattar jag inte hur ni hinner. Mats, Ann-Marie och du. Ni skriver väldigt många inlägg. Jag skriver och läser mindre och har ändå inget LIV. Jag åker till skolan kvart över sex, kommer hem mellan tio och tolv timmar senare och på den där lilla kvällstiden är det så mycket som ska hinnas.
januari 31, 2011 kl. 10:11 e m |
Min hemlighet är att inte tänka efter – samt ett ganska enkelt liv med utflyttade barn och få yttre plikter.
Och så har vi det ganska stökigt…
januari 31, 2011 kl. 10:25 e m |
Blackberry ger goda möjligheter att skriva utkast och inlägg när man sitter på bussen, och med fyrtiofem minuter pendling i båda riktningarna finns det gott om tid både att läsa och skriva.
februari 1, 2011 kl. 9:50 e m |
Tack för att ni avslöjar era hemligheter. Med Mats ser jag en skillnad, för jag måste tänka efter. För mig hamnar saker som gruskorn i hjärnan som behöver få fara runt tills jag har tänkt färdigt. Då först kan jag skriva. Ofta har alla andra slutat skriva om just den grejen vid det laget. Men jag tycker nog också att lärarjobbet tar väldigt mycket av både ens tid och tankeverksamhet. Jag pendlar i två timmar om dagen. På en riktigt bekväm buss med snälla och treviga busschaufförer. Jag jobbar hela tiden, men det blir nästan bara skoljobb, – förtroendetid ni vet.
februari 1, 2011 kl. 10:09 e m |
Mina bussar är inte särskilt bekväma, och det är mycket väntetid på en väderexponerad hållplats vid bussbytet, i båda riktningarna. Skånetrafiken är, oavsett vad de påstår i sin marknadsföring, helt enkelt inte särskilt pendlarvänlig.
februari 1, 2011 kl. 10:10 e m |
Pendling är en tidstjuv och jag har hört att det är vanligt i storstaden.
Jag cyklar på två minuter till jobbet och det är nog där hemligheten bakom min ”effektivitet” finns.