Jag läser slutbetänkandet från DEJA och blir beklämd över att det juridiska och specialpedagogiska perspektivet är så dominerande. Evidensbaserade antimobbningsmetoder och en ständigt närvarande BEO ska skydda barnen från varandra.

Morrica oroar sig för samma sak:

Slutsats från Morrica:

Hallå, har vi tappat förståndet? Ungdomar mår dåligt i befintligt system, och vi funderar på att stötta dem så att de överlever, istället för att ändra systemet? Va? Vet vi inte att man lär sig mycket lite när man mår dåligt? Man förstår och kommer ihåg många gånger mer när man mår väl och känner sig till freds med sin vardag.

Den här sången skrev jag en gång och tänkte nog att vi borde prata mer om utsatthet : Den fula ankungen