I ett annat inlägg har jag kritiserat DEJA för att inte ta upp skolans innehåll och arbetsformer. Det kan ha varit lite förhastat. Kanske borde jag vara tacksam för att Jan Björklund inte har lyckats trycka in sina funderingar om att katederundervisning passar pojkar bättre?

På Skola och samhälle funderar Mats Björnsson över visionen om en annan och modern skola. (Länk)

Slutklämmen uppfattar jag som en kraftig varning för backlash när det gäller alternativa arbetsformer:

Om den nu brett börjar ses som något negativt för lärandet och kanske särskilt för lärandet hos dem med de största skolproblemen och den minsta skolmotivationen, finns det då inte en uppenbar risk att allt detta som heter ”eget ansvar”, ”arbete i projekt” och ”självständigt arbete” buntas ihop och förklaras vara misslyckat? Eller har de debattörer rätt som dömer ut dessa tendenser som ”flum” som möjligen passar dem med goda skolförutsättningar och ser en lärarroll à la tidigt 60-tal som ideal? Jag känner på mig att det kan komma att kastas ut en hel del barn med det badvattnet.