Vi har i olika omgångar diskuterat en aktuell teveserie här på bloggen och nu sammanfattar jag mina invändningar på Newsmill. Debattredaktören har satt en rubrik som jag hickar till inför. Kanske borde jag ha sett lite mer än trailern för att göra ett så kategoriskt påstående?
Uppdatering: Jag läser kommentarerna och förvånas över den hårda tonen. Ska det vara så?
Mats till höger - Bagarmossen 1959
En pedofil, en kopplerska och en förskingrare – alla får de tillstånd att driva friskolor.
En generad chefsjurist lyckas inte förklara hur det har gått till eller vilka regler som gäller. Jag är inte säker på att Skolinspektionen skulle få mata mina guldfiskar – om jag hade haft några. Det är ett uppdrag som kräver större ansvarstagande än inspektionen visar vid tillståndsgivandet för friskolor.
Anne-Marie Körling skriver fortfarande Sveriges bästa och mest envetna inspirationsblogg inom skolområdet. Detta är hennes viktigast punkter för utveckling. Jag citerar rakt av (som Morrica)
Följ bloggen!
Malmö högskolas gemensamma förvaltning flyttar in i ett nytt hus till sommaren. Budskapet till medarbetarna är ganska beskt. Hamstrar och ekorrar måste rensa i förråden:
- Släng!
Själv är jag mycket förtjust i lyftkranar.
Stephen Downes tycks mena att ordet ”lärare” är förlegat och att den traditionella tolkninge skymmer alla de nya roller som ryms i en undervisningskontext. Downes ger 23 exempel i artikeln.
The problem with focusing on the role of the teacher, from my perspective, is that it misses the point. Though there may still be thousands of people employed today with the job title of ”teacher” or ”educator”, it is misleading to suggests that all, or even most, aspects of providing an education should, or could, be placed into the hands of these individuals.
Det här resonemanget känns både väldigt gammal och väldigt nytt. Jag är inte säker på att våra studenter uppskattar denna komplexitet. Slideshare
The facilitator?
En baksida av lärarutbildningens kursuppbyggnad är att studenterna tentar av en kurs och därefter tror att de behärskar ämnet. Den förra kursen handlade om lek, kultur och kommunikation. Det är tre svåra begrepp som ger utrymme för djupa tankar och som är grundläggande för att förstå vad som händer i läroprocesser. Jag är inte säker på att alla studenter förstår att leken kan ha ett eget värde.
Därför önskar jag att de hittar Filosofiska rummet som tar ett allvarligt grepp om ett spännande ämne!
Barn leker. Vuxna är kreativa. Människan är en unikt lekfull och kreativ varelse vars samhälle utvecklats i en rasande fart jämfört med andra djurs. Hänger lek och kreativitet ihop och kan leklynnet fylla funktion som meningsskapande kraft. Så hur gör vuxna i så fall när de leker, och får man som vuxen leka bara för lekandets skull?
Gäster är Nicolina Ställborn, konstnär, Jonna Bornemark, doktor i filosofi vid Södertörns högskola och Gabriel Widing, speldesigner och medlem i det kreativa kollektivet Interacting Arts.
Är dagdrömmeri en form av lek?
Vad är lek egentligen?
Vi leker att det finns gränser
Skola och samhälle fortsätter att diskutera Cambridgerapportens slutsatser och det är svårt att inte se parallellerna med svensk skolutveckling.
”Weʼre impressed by the Cambridge Reviewʼs evidence. We like the ideas. We want to take them forward. But we darenʼt do so without permission from our Ofsted inspectors and local authority school improvement partners.”
Så säger flera engelska lärare i diskussioner med forskarna bakom Cambridgerapporten. De vill gärna, men… Detta är kanske det mest nedslående med ett i övrigt överväldigande positivt offentligt mottagande. Undantaget i hyllningskören är annars politikerna. De flesta politiker håller inte med om slutsatserna i Cambridgerapporten. Politikerna vill alltså inte se några alternativa lösningar – och lärarna vågar inte!
Olle Holmberg sammanfattar vad som krävs för att återerövra det professionella initiativet och stärka bandet till skolforskningen:
Skolutvecklingens många ansikten!
Jag läser Jacques Werups självbiografi Medan jag levde och är lite avskärmad från omvärlden.
Första gången vi träffades var jag 16 år och vårt hopplöst nybörjarmässiga dixielandband Jazzbolaget spelade på legendariska Cabaret Fredagsbarn.
Jag anar nu att vi nog skulle utgöra en form av ironisk motvikt i förhållande till de djupsinniga diktuppläsningarna och avantgardistiska improvisationerna som dominerade föreställningarna. Redan då var rastlös oförutsägbarhet den ledande principen för Jacques Werup.
Jacques böcker har följt mig genom åren och hans kluvna inställning till livet och hemstaden speglar min egen utveckling skrämmande väl.
Det vore dumt att recensera en bok som ligger så nära mig själv.
Länk till reportage SVT
Uppdatering:
Jens Liljestrand gör en kluven presentation i DN
Med alla sina pretentioner, inkonsekvenser och ögonblick av total nakenhet, blir den faktiskt också, till sist, en spegling av mänsklig komplexitet som framstår som något av det viktigaste jag läst på länge.
Men Hoffmaestro är en fullgod ersättning:
HOFFMAESTRO – I’m Not Leaving Now
16/4 på Swedbank stadium i Malmö. Datumet låter obehagligt välbekant och jag anar krock.
När jag var elva år åkte jag till Egypten med min ogifta faster Anna-Margit och lika ogifta farbror Gunnar. Det var ett stort äventyr.
Nu hör jag att regeringsbyggnaden står i brand och lågorna slickar egyptiska museet. Rykten florerar om att det är ett sätt att göra sig av med oönskade dokument.
Det här är ett större äventyr. Hur monterar man ner en diktatur?
Länk till Sydsvenskan
I Malmö är vi vana vid att kalla rektor vid förnamn. Jag hoppas Stefan Bengtsson kommer att uppskatta det.
Intervjun med de två slutkandidaterna finns inte på nätet.
Styrelsens ordförande verkar vara mycket nöjd:
Eva Ollén Östling säger att Stefan Bengtsson företräder just det som styrelsen önskade.
– Han är van att arbeta utåtriktat och har en mycket stark forskningsbakgrund.
Bengtsson förväntas bli mer säljande för Malmö Högskola.
– Visa vad vi kan, säger Eva Östling Ollén.
Det blir säkert spännande. Nu går vi vidare.
Andreas Ekström trodde på motkandidaten:
Om det står mellan dem, då är det sannerligen ingen tvekan om att det blir Eva Åkesson som blir rektor för Malmö högskola.—
Andreas Ekström (@andreasekstrom) January 29, 2011
Vad vet han som inte vi vet?
…kommer jag absolut att hänga på bloggen Into the wild.
Kollegan Mikael Björk har slagit sig samman med några andra seriösa motionärer och skapat en verkligt snygg mötesplats.
Tills vidare lever jag på gamla meriter.
Vi har bott i samma lägenhet i 25 år. De första åren var balkongen ett viktigt rum och familjen utnyttjade den flitigt. Efter ett tag började dörren att kärva och jag drog mig allt mer för att öppna den – eftersom jag visste att den var oehört svårstängd. Till sist blev det outhärdligt och jag insåg att det krävdes kraftfulla åtgärder för att lösa problemet.
I julas skulle vi ha gäster och behövde verkligen använda balkongen. Jag tog fram 5-56-burken och sprayade i hålen där spanjolettens låstappar sticker ut. Ingreppet tog nästan 20 sekunder och nu är dörren som ny.
Det var länge sedan jag kände en sådan innerlig tacksamhet mot en produkt!
Lärarna i 9A bekymrar sig över att barnen inte känner till betydelsen av vitsippa – frågan är hur många svensklärare som vet vad en spanjolett är?
Den här berättelsen har nog en moral – frågan är om den går att översätta till skolvärlden?
Utsikt från högskolans bibliotek
Jag har skrivit om många ämnen, men stadsplanering tror jag är underrepresenterat bland inläggen. Det är dags att ändra på detta.
Malmö högskolas femte våning är ett stort bibliotek som är öppet för alla. Det innebär att stadens innevånare kan njuta av utsikten över Öresund mot Köpenhamn i väster och Barsebäck i norr. Denna möjlighet saknas annars i staden. Turning Torso är en sluten byggnad.
Nu har stadsbyggnadsnämnden gett tillstånd för ett höghus som blockerar utsikten och det blåser upp till politisk strid i frågan. Jag har hamnat i dåligt sällskap: läs mer här
Högskolan till vänster
2007 presenterade en ivrigt trumpetande Jan Björklund kraftfulla åtgärder mot mobbning i skolorna och jag var på ett underligt möte där representanter från Skolverket skulle förklara och inplementera de evidensbaserade och godkända metoderna. Stämningen var ganska besvärad och jag ställde en del misstänksamma frågor. De ansvariga var nog lite generade över de krampaktiga försöken att skapa en vetenskaplig stämning över spektaklet. Jag citerar bloggen från april 2007:
En djupare fråga är vad det är för syn på vetenskapen som Björklund för fram. Finns det forskare som kan tänka sig att stå till tjänst här? Finns det någon yrkesheder som skulle kunna hindra styrningen av forskningen mot detta fält? Inom journalistiken kan en reporter åberopa en paragraf om förnedrande uppdrag – finns det en motsvarighet inom akademin? Eller är allt tillåtet i jakten på forskningsbidrag?
Jag tycker det är beklämmande att ungdomar kallar varandra ”hora” – men för forskare som väljer att legitimera sådana här påhittelser… nej, det är kanske för grovt.
Det var ganska hårda ord av en nybliven och upphetsad bloggare – men idag kanske det är nödvändigt att fundera över hur det kunde gå så fel. Läs i Skolvärlden:
Inget program mot mobbning fungerar tillfredsställande. Åtgärder som kamratstödjare och medling har till och med visat sig öka mobbningen på skolor. Det visar en stor utvärdering som Skolverket har gjort.
Skolverket, Lärarnas nyheter, DN, Svd, AB
Från Skolverkets hemsida citerar jag med glädje:
- De manualbaserade programmen är ett trubbigt verktyg i kampen mot mobbning. Vi förespråkar istället att man utgår från Skolverkets allmänna råd och systematiskt skapar en strategi utifrån skolans unika förutsättningar, säger Annika Hjelm, undervisningsråd på Skolverket.
Fyra år har slösats bort i tron på att vetenskapen skulle presentera generella lösningsmetoder på specifika problem.
Min cyniske arbetskamrat sa:
- Jag förstår inte varför man ska gå på kurs om mobbning. Det är väl bara att ta den minste killen och slå så hårt man kan…
