Universitetets raison d´être!

Jag går en högskolepedagogisk kurs och om några år kanske jag kan kalla mig senior adjunkt. Det betyder ungefär överårig påläggskalv i utrotningshotad yrkesgrupp.

Idag föreläser rektor Lennart Olausson om universitetens historia och det är spännande att jämföra de olika idéerna om vad som har varit lärosätenas huvuduppgift genom tiderna. Lunds universitet startades på 1600-talet med det uttryckliga syftet att göra svenskar av danskarna med hjälp av tyska lärare (eller var det tvärtom?)

Vi diskuterar det moderna humboldtinspirerade universitetet där forskarna är en sorts fria andar som tjänar vetenskapen under rituella former. Verksamheten sker med oklar anknytning till samhälle och yrkesliv utanför murarna, men åtnjuter naturligtvis starkt statligt beskydd.

Malmö högskola intar en delvis annan position och rektor beskriver det som en postmodern kontextualiserad hållning. Omvärlden sipprar in och påverkar vår verksamhet och myten om den fria och oberoende forskningen känns avlägsen. Vi vill gärna vara en del av det nya och den uttryckliga ambitionen är att bygga många broar mellan högskola och näringsliv i någon form av partnerskap.

Utanför högskolans murar är inte respekten för formell kompetens lika stor och det är inte govt att en avhandling öppnar dörrarna. Vi opererar på en marknad och bygger ett varumärke. Frågan är hur långt vi vågar gå i vår iver att omfamna det entreprenöriella?

Jag är med i en bokklubb

Förlaget Bakhåll skickar varje månad ut ett paket till sina medlemmar. Ofta är det klassisk undergroundlitteratur och det är genomgående hög kvalitet på böckerna. Kafka och Dostejevskij möter Kerouac och Sture Dahlström.

I dagens paket  introduceras Arthur Cravan – Poeten med världens kortaste hår.

En bok om och av poeten och boxaren Arthur Cravan, dadaismens store pionjär. Flera år innan dadaismen fick sitt genombrott som konströrelse var Cravan igång med sin rabiata antikonsttidskrift Maintenant som han sålde från en grönsakskärra på Paris gator. 1916 gick han en match mot världsmästaren Jack Johnson. Han förlorade på knock i sjätte ronden. Samma år lämnade han Europa med båt över Atlanten. En tid umgicks han med dadaisterna i New York – Picabia, Duchamp, Man Ray. Han slog sig ner i Mexiko. Han gifte sig med författaren Mina Loy. 1918 försvann han spårlöst. Han sa till Mina att han bara skulle segla en sväng och gav sig ut mot horisonten i sin lilla segelbåt. Sedan den dagen är han försvunnen, ingen vet vad som hände med honom. Översättning och med förord av Stina och Olle Orrje. (Utkommen.)

I jul tänker jag inte läsa kurslitteratur.

Göran Levin talar ut om lärarlegitimationen

Länk till Skola och samhälle

Jag har haft Göran som chef. När det var oroligt i organisationen var det skönt att höra mannen med den sonora basrösten reda ut komplikationerna och vi brukade lämna de här mötena i trygg förvissning om att det fanns någon som hade kontroll.

Jag tror att det vore bättre om lärarlegitimation var något man kunde söka efter tio år av förtjänstfull lärargärning. Då skulle man kunna tala om status och karriär.

 

Egyptiska hajar

Min vän Mikael är i Egypten och jag läser med oro om hajar som tuggar på ryska och östeuropeiska turister. Jag är inte förvånad över att de brutit mot det lokala matningsförbudet.

Länk till DN, AB

När en Pojkaktiga orkester spelar brukar vi alltid avsluta konserten med den här låten:

Länk till Hajarna .wma

 

Dagens dos av matematikoptimism!

Vi avslutar kursen om entreprenöriellt lärande och samtalet ramlar in på matematikämnet. En kursdeltagare menar att just de lärarna är mer fokuserade vid bok , prov och betyg än andra och att det därför skulle vara svårare att arbeta tematiskt tillsammans med dem?

Jag redogör för svårigheterna att locka studenter till matematiklärarutbildning och vi muttrar maktlöst. Hur ska vi göra ämnet attraktivt?

Hans Rosling visar att matematik är ett sätt att göra världen begriplig.

Frågan är om det går att beskriva olika lärargrupper status på ett meningsfullt sätt?