– Det ligger inte i min natur att ha en “första impuls”

SVT sänder teaterversionen av Scener ur ett äktenskap på nyårsafton.

Kanske är det en onödigt spännande sändningstid för den här formen av uppgörelser. I mitt febriga tillstånd blir det för mycket. Men det är bra teater – och väldigt ansträngande.

Replikerna är huggna i sten och spelstilen underligt distanserad.

Jag är drabbad. Manlig självömkan har aldrig skildrats så skoningslöst.

Det är svårt att inte teaterversionen i ljuset av den klassiska uppsättningen.

Finns det något mer förnedrande…

…än rejäl bonnaförkylning?

Jag har faktiskt några principer för den här bloggen
1) Försök skriva om saker av allmänt intresse – gärna utbildningspolitik och pedagogik
2) Undvik alltför privata ämnen
3) Tyck inte synd om dig själv
4) Anklaga inte familjemedlemmar som har rest långt för att smitta dig
5) Skryt inte över att 25 år på förskola gett dig livslång immunitet

Jag hittar mig själv på botten av självömkans brunn och den enda sammanhängande tanke jag lyckas formulera är:
– Jag behöver näsdroppar!

Nu vet vi vad läkemedelsindustrin sysslar med.

Själv tillber jag även starkt thé med riven ingefära och pressad citron. Jag vill vara frisk i morgon!


Har du något bättre råd?

Utbildningspolitik eller cricket?

Varför tar inte drottningen emot mig?

Varför tar inte drottningen emot mig?

Jag brukar läsa The Guardian och Times på nätet. Ofta hittar jag djupsinniga analyser och likheterna med den svenska skoldebatten är slående. England har testat detaljstyrning och rigorösa inspektioner. Nu försöker högerregeringen backa sig ut ur den statliga tvångströjan och sneglar på svenska friskolor i ett försök att återupprätta det lokala kvalitetsarbetet. Samtidigt drabbas landet av offentliga nedskärningar i en omfattning som vi har svårt att föreställa oss. Ofta presenteras drastiska sparförslag som visar sig vara omöjliga att genomföra och regeringen har tvingats till ett antal förnedrande reträtter.

 

Allt detta  har nu kommit i skymundan av den stora cricketmatchen mellan Australien och England om The Ashes (länk). Efter 25 år av förnedring verkar det som om England är på väg att ta en gruvlig hämnd på lillebror och tidningarna är parodiskt nationalistiska. Jag anar vidden av rivaliteten och i The Times antyder en krönikör att det även handlar om olika former av manlighet. Australierna har framställt sig själva som mer virila och aggressiva, medan engelsmännen då tilldelats rollen som “old poms”. Nu har stunden kommit att visa vem som är de verkliga karlarna.

Familjens sömnschema är förryckt. Matcherna börjar halv ett på natten och varar i fem dagar (gånger fem). Jag får pedagogiska genomgångar om wickets och innings – men spelet fortsätter att vara ganska obegripligt. Det enda som jag verkligen känner igen mig i är segerglädjen och tror att gesten “the sprinkler” kommer att bli en klassiker.


Wikipedia – underskattat och underbart

Christopher Dawson skriver om lärares skräck för Wikipedia och jag känner mig delvis träffad. Vi försöker få våra studenter att använda säkrare källor men undviker den svåra frågan om källkritik. (Länk)

However, Wikipedia deserves the same place in most modern assignments that Britannica did in most of ours. It was a starting point and a collection of additional references for our research. It gave us the general background we needed to dig further. Wikipedia does the same, with remarkable reliability given the success of the crowdsourcing model. Wikipedia, however, makes most of those primary sources and deeper research possibilities available within just a few clicks. We don’t need to teach our kids not to use Wikipedia. We need to teach them to make those extra few clicks and decide for themselves if the Wikipedia entry has merit. It’s a skill that is broadly applicable in an age of information overload and Google’s billions of search results.

Klicka på länken här och försök förstå mångfalden i fenomenet Wikipedia – det kan ta en stund!

Bilden från abeutyfulwww.com – CC.

 

Läsplattan gör oss lata och dumma?

Martin Gelin beskriver iPadens framgångar som ett hot mot nätets interaktivitet. Formen inbjuder till konsumtion av färdigpackad information under mysig former. Länk till Sydsvenskan

Många av mina vänner köpte Ipaden i samma stund som den släpptes i USA i våras, utan att riktigt kunna förklara vad de skulle använda den till. Men efter några månader verkade de ha hittat en funktion för Ipaden: de kallade den ”soffdator” eller ”sängdator”.

Det här bekräftades av undersökningar som visade att användandet av Ipad i USA var som störst vid frukosttid, samt sent på kvällen. Folk använder den för att läsa, titta på filmer och spela spel, i sängen, fåtöljen eller i soffan. Facebook-grundaren Mark Zucker­berg har kallat Ipad för ”ett underhållningsverktyg”.

Medieetablissemanget ser just det här som poängen med Ipaden. För de som tycker att det redan skrivs och filmas och snackas alldeles för mycket på nätet ska Ipad skapa lite ordning och reda i den digitala djungeln. I stället för webbens öppna kaos får man prydliga appar.

Hmmm… efter en helg med iPad känner jag igen mönstret. Ytan förför.

Med en Ipad höjer vi tröskeln för den typen av kollektiva skrivupplevelser och spontana debatter. I Steve Jobs drömvärld behöver vi inte #prataomdet utan bara #läsaomdet.

Artikeln avslutas med en kraftfull brasklapp. Det aktiva samtalet med läsarna har kommit för att stanna.

Det största misstaget medieföretag och journalister kan göra just nu är nog att luta sig tillbaka i fåtöljen, med en läderinbunden Ipad, och inbilla sig att allt kommer att bli som på 1900-talet igen – när skribenterna skrev och läsarna bara läste.

Läsaren i centrum?

Läsaren i centrum?

Nu är iPaden återlämnad och lugnet sänker sig över familjen. (Länk till tidigare inlägg) Frågan är varför jag gick in på Telia hopplösa butik och kollade på priser för extrakort till mobilsurfabbonnemanget?