Idag har vi arbetat med frågor om populärkultur med studenter och de tycks inte vara bekanta med 70-talets upphetsade diskussionen om kommersiell skräpkultur. Det var svårt att få någon riktig energi i frågan hur skolan/förskolan skulle förhålla sig till barnens kultur.
”Vem bestämmer vad som är finkultur?” är fortfarande en viktig fråga och jag anar att vi behöver tugga vidare på skolans uppgift. Handlar det om att bevara traditioner (reproduktion) eller går det att ta avstamp i populärkulturen och producera något nytt och eget?
Som pdf – bättre upplösning Roman
Förstora!
Jag har höga tankar om mina läsares bildningsnivå och inspirerad av doktor Ruben, som menar att Wordle är ett redskap för digitalt berättande, utmanar jag er att identifiera vilken roman det är som jag har klistrat in öppningskapitlet från.
november 30, 2010 kl. 1:14 e m |
Jag är döbra på att Googla så nu vet jag. Träff på första ordet.
november 30, 2010 kl. 3:53 e m |
Det gäller bara att välja rätt ord?
november 30, 2010 kl. 6:43 e m |
Jag vet. Utan att ens googla.
november 30, 2010 kl. 7:30 e m |
Visst är det skönt att veta!
november 30, 2010 kl. 11:03 e m |
Jag är ett offer av en annan läroplan än den som är i ropet just nu. Fixat på ett ögonblink. För den intresserade: Mosebacke+saffransblommor. Nu för tiden slösar jag sällan hjärnceller på sådant som kan googlas.
)
december 1, 2010 kl. 4:10 f m |
Snyggt!
Jag tror ändå att valet av ord avslöjar dig! (du är bildad!)
Saffransblommor – sådana kan man längta efter.
december 1, 2010 kl. 2:33 e m |
Bildad – ja!
Men är hon litterärt bildad eller Internetbildad, skolad att raskt hittade nyckelord (gärna ovanliga och specifika, som raskt tar ner sökantalet och sorterar träffarna rationellt), eller rent av båda?
Ah, en intressant fråga!
december 1, 2010 kl. 2:31 e m |
Varför är det en viktig fråga?
december 1, 2010 kl. 4:09 e m |
Jag tänker att frågan om finkultur i förhållande till populärkultur/folkkultur/skräpkultur/masskultur påverkar oss på olika plan.
Samtidigt inser jag att dagens studenter inte alls är lika hierarkiserade som jag. Skräcken för det kommersiella var stark på 70-talet – men det är lite svårt för mig att inse ungefär hur stor bristen på det jag kallar bildning är.
Jag känner mig väldigt gammal när studenterna inte har hört talas om Strindberg.
december 1, 2010 kl. 5:53 e m |
Det är mycket som förändras nu, och det är många som hisnar över vad man ser som bristande bildning. Det är ju precis som du säger, det som brister är det som den äldre generationen lägger i begreppet, som var relevant på den tiden och gav den orientering och förankring i tid och rum och sammanhang som bildning är.
I dag är det annat som ger denna, och vi finner oss ibland ruskigt obildade hur välorienterade vi än är i det vi betraktar som klassiker.
december 1, 2010 kl. 5:58 e m |
Jag måste nog ta ställning till begreppet ”kulturkonservativ”?
december 1, 2010 kl. 6:17 e m |
Det bör vi nog lite till mans