Kristina Alexandersson försöker förklara för kolleger vad en blogg är och hon bjuder på generösa exempel på hur redskapet kan användas i skolarbetet.
Jag tänker att hon kanske är alltför angelägen att bevisa nyttigheten och att bloggen i någon mening bör vara en form av subkultur? Eller är IKT bara ett sätt att göra det vanliga skolarbetet på ett mer effektivt sätt?
http://twitter.com/#!/kalexanderson/status/1709761351389184
P.S. Jag var tvungen att testa WordPress nya twitterlänkfunktion…
Lärarförbundet ska ha kongress och släpper lägligt en rapport om yrkets dåliga löner. Rapport dra på stort och siffrorna viner genom luften. Budskapet är att det inte lönar sig med utbildning och jag är osäker på hur de här jämförelserna görs. Samtidigt är det bra att den traditionella logiken (små barn=liten lön) belyses.
Utbildningsministern har beskrivit skolans kris som en fråga om alltför låga krav på barn och framtidens studenter. Jag är nog glad att det finns några studenter över huvud taget.
Jag läser om boken Hjärtestunder och blir både stolt och glad över att känna Eva Mathiasson Thorbert.
Hur känns det att ha skapat en egen pedagogik?
– Jag brukar tänka att har jag bara fått ett enda barn att må lite bättre eller fått något att blomma upp. Eller fått dem att säga nej till något dåligt. Ja, då kan det inte värderas nog.
Vi har haft mycket roligt tillsammans!
I en tid när det mesta finns gratis på nätet känns det snålt att mötas av budskapet att boken är slutsåld på kommunens hemsida. Och var finns hjärtesångerna?
Dock drabbas jag var tionde vecka av återkommande depressioner i samband med kursavslutningarna. Det handlar naturligtvis om bedömning och betygsättning. Jag förvandlas från den uppmuntrande och utmanande pedagogen till en representant för den dömande och sorterande makten.
Just nu sitter jag på en hög med 60 hemtentor och har 15 arbetsdagar på mig att formulera något klokt och rättvist om innehållet i texterna.
Jag tro att det dags för en kaka till…
Tysta tankar 