Jag funderar över hur det är med sanningen på nätet. I bloggen är jag ganska lättsinnig och tar mig stora friheter att konstruera en bloggkaraktär som jag kan experimentera med. Ibland låtsas jag vara mer privat, men det är en i grunden välregisserad bild jag väljer att visa upp. Jag ljuger någon gång om oviktiga saker.
Monica Zetterlund – Vad tänker han på?
Finns det någon sorgligare sång?
Jag är ganska nöjd med den där bilden av Lgr11 (Lgr11 som wordle)
Samtidigt kvarstår frågan om vad som ligger bakom alla orden? Vad är det för människosyn, samhällssyn och kunskapssyn som resulterar i det här viktiga dokumentet?
Ulla förslår en enkät:
Idag har vi arbetat med frågor om populärkultur med studenter och de tycks inte vara bekanta med 70-talets upphetsade diskussionen om kommersiell skräpkultur. Det var svårt att få någon riktig energi i frågan hur skolan/förskolan skulle förhålla sig till barnens kultur.
“Vem bestämmer vad som är finkultur?” är fortfarande en viktig fråga och jag anar att vi behöver tugga vidare på skolans uppgift. Handlar det om att bevara traditioner (reproduktion) eller går det att ta avstamp i populärkulturen och producera något nytt och eget?
Som pdf – bättre upplösning Roman
Förstora!
Jag har höga tankar om mina läsares bildningsnivå och inspirerad av doktor Ruben, som menar att Wordle är ett redskap för digitalt berättande, utmanar jag er att identifiera vilken roman det är som jag har klistrat in öppningskapitlet från.
Wordle hjälper mig att se Lgr11 ur nytt perspektiv. Det finns ett ord som dominerar texten och jag är rädd att avsändaren övervärderar betydelsen av det modala hjälpverbet S-K-A.
Förstora bilden! Lgr11 (pdf – det blir mycket bättre kvalitet och mer lättläst)
Finns det något som förvånar dig? Notera storleken på de här orden:
För oss som tror på vilja och lust kan resan till landet SKA bli ganska plågsam.
The Ska and Reggae Allstars – Train To Skaville
Jämför Lpfö98 pdf – bättre kvalitet
Anne-Marie hittar på ordet som sammanfattar min misstänksamhet mot metoder som försöker öka sin legitimitet genom att drapera sig i vetenskaplig mantel: evidensblaserad.
Om någon tror sig känna till en metod som alltid fungerar när det gäller mänskliga relationer – spring så fort du kan!
Risken är stor att du har träffat på en bilhandlare som utger sig för att vara pedagog.
Evidensbaserade metoder - en fluga?
Twitter har skimrat av hyllningar till Dr. Ruben R. Puentedur som tycks vara het på IKT-himlen.
Frågan är om datorerna ändrar vårt sätt att tänka – eller om det bara är en väg mot ökad effektivitet. Ruben skissar upp en väg där de olika delarna befruktar varandra och jag inser att han sätter ord på vinsterna med IKT:
Efter ett tag fångas jag av budskapet och min misstänksamhet avtar. Doktorn är trovärdig och alla som predikar delandets evangelium är per definition goda.
Någon måste tyda tecknen!
Missa inte Claes Erikssons introduktion.
Kaliber granskar åter ämnet “livskunskap” och upptäcker stora problem med de metoder (läs SET) som marknadsförs som evidensbaserade.
Åsa Bartholdson skräder inte orden i programmet och i Sydsvenskan lämnar inte MarieLouise Samuelsson sten på sten (länk) svd, Zoran summerar
Jag önskar att min kollega Camilla Löf hade haft bättre tur med timingen av sitt avhandlingsarbete. Nu hittar jag en gammal text och anar att det finns fler dimensioner av det här fenomenet att blottlägga . (Länk) Förhållandet mellan forskning och journalistik fascinerar mig.
Antagligen finns det många andra metoder som förtjänar att granskas. Bakom den vänliga ansatsen att stödja barns utveckling döljer sig ibland otäcka mönster av kontroll och normativitet. Dokumentation är inte alltid så oskyldigt som det kan tyckas. Beskrivningen innebär en maktutövning och pedagogens tolkningsföreträde är ett moraliskt dilemma.
Vem undersöker RUS?
Jag har låg energi och bläddrar bland gamla bilder från varma dagar i maskrosfyllda hagar. Vintern kom tidigt i år.
Just när det är som allra mest spännande går jag och tappar intresset. Socialdemokraternas uppgörelse med alliansen gäspar jag åt och vänsterns besvikelse över sveket känns ganska avslaget. Som tur är bevakar Christermagister frågan och han gör det som vanligt bra.
Christer har dessutom börjat sälja kläder (inte klänningen ovan) och jag hoppas att tröjan med texten Relationspedagog blir årets julklapp.
Allvarligt talat har jag tre invändningar mot betyg
1) Jag förstår inte alltid kriterierna
2) Min förståelse är ofta annorlunda än barnets/studentens
3) Jag riskerar ibland att ha ett bristfälligt underlag för bedömning
Nu vet jag att det är min skyldighet att sätta betyg och att det hör till professionen att skaffa sig ett stabilt underlag. För en del kolleger tycks detaljerade matriser vara lösningen på de tekniska svårigheterna att garantera rättvis betygssättning. Jag menar nog att de här textmassorna skapar andra problem.
Kriterieryttare tycker jag är ett bra ord.
Jag lider av fläckvis lättsinne.
DN, SvD, Sydsvenskan, Betygsuppgörelse backas av lärarförbund, Nya betyg får blandade omdömen,
S låter sig påverkas av vad SD tycker,
Tysta tankar 