Nästa vecka är det en spännande konferens i Malmö.
Man kan inte vara med överallt.

Sir Ken Robinson reder ut begreppen. Det är verkligen en föråldrad skola som vi försöker lösa framtidens problem med.
I Sydsvenskan kritiserar en hjärnforskare och pedagogikforskare från ett annat håll. Inte riktigt med samma briljans. Länk
Tack för tipset Håkan!
Jag läser vidare om hur viktigt det är att föräldrar har inblick i barnens sociala liv på nätet och snubblar över undersökning som antyder att budskapet har gått hem i USA (Länk):
The survey of 2,000 parents and teenagers by TRUSTe and Lightspeed Research found that 72% of parents check in on their teen’s social networking accounts at least once per month. That’s made easier by the prevalence of Facebook (
) – 95% of parents and 90% of teens with a social networking account have one on Facebook, and “most of those teens are friends with their parents,” according to the study.
Mina barn vill fortfarande inte vara vän med mig på Facebook. Jag förstår dem.
![]()
Jag lär mig ständigt nya saker!
Och i bakgrunden passerar en berömd landsväg.
Stiftelsen Surfa lugnt erbjuder ett generöst material för den som vill studera barns och ungas liv på nätet. Jag ska föreläsa om digitala mötesplatser nästa vecka och hittar en färdig powerpoint med manuskript till:
Fler vuxna behöver finnas i barns och ungas nätvardag! Därför vi har tagit fram föreläsningsmaterialet ”40 minuter om ungas nätvardag” som vänder sig till vuxna med råd och tips för ökad delaktighet.
Du kan ladda ner föreläsningen här och använda den i sammanhang där vuxna möts, till exempel under föräldramöten inom skola och föreningar, på studiecirklar och temadagar eller andra evenemang. Materialet består av en PowerPoint-presentation inklusive talmanus som är utformad så att vem som helst som känner engagemang kan genomföra presentationen.
Ladda ner föreläsningsmaterialet här:
Talmanus: 40 minuter om ungas nätvardag
Power Point-presentation: Föreläsning 40 min om ungas nätvardag
Eftersom jag är en ganska lat person frestas jag att använda föreläsningen rakt av, men efter att ha läst några sidor känner jag tungan krylla sig i munnen av all välmenande moralism.
Det kommer inte hända att jag läser upp den texten. Någon lärarstolthet har jag fortfarande.
Barn tycker om spel och barn tycker om mobiltelefoner. Alltså borde spel i mobiltelefoner vara en given succé i skolan. Idag presenterade Sverker Aasa ett sätt att låta barnen göra spel som de kan skicka till varandra.
Jag prövar och hoppas att mitt spel om värdegrunden i Lgr11 kommer att bli en hit i framtiden. Skicka det till någon du tycker borde fundera över de här frågorna…
They should enter this URL into the web browser on their desktop/laptop computer:http://mobilestudy.org/content/9048/
Or they can enter this URL into the browser on their mobile phone:http://mobilestudy.org/content/9048/m/
P.S. Safari och iPhone verkar inte fungera som nedladdningsredskap. Skriv gärna en kommentar om du lyckats!
P.S.S. Nu har jag testat quizmaker.se (fungerar inte i Chrome, men bra Firefox). Ett vanligt webspel som går att spela i moderna mobiler.
Ibland känner jag ett diffust krav på mig att ha åsikter om det mesta. När regeringen lägger fram ett förslag om lärarlegitimation är det svårt att inte ha en hållning i frågan.
http://regeringen.se/sb/d/12466/a/153951
Signaturen Intresserad har många spännande och kritiska tankar om förslaget:
http://lumaol.wordpress.com/2010/10/11/dagens-laroplansord-tradition/#comment-14170
Själv känner jag mest olust. Är det fackets försök att flytta fram positionerna och lönerkraven? Hur drabbar förslaget små skolor i glesbygden? Finns det inte andra sätt att mäta kompetens än formell utbildning? Vem ska avgöra? Finns det inte en risk att det här cementerar ämnesgränser och traditionella strukturer?
Nej – den här dagen börjar inte bra…
Morrica tänker också om frågan.
Kritiken mot Jan Björklund tycks aldrig ta slut.
På utmärkta hemsidan Framtidens lärande skriver Peter Gärdenfors och Stig Roland Rask personliga brev till vår utbildningsminister.
Jag är som vanligt avvaktande neutral och försiktig i min roll som statlig tjänsteman.
Professor Mats Alvesson från ekonomihögskolan i Lund pekar med hela handen – så ska skolan räddas.
Tävlingselementet i sig är nyttigt. Vetskapen om att man rankas eller nivågrupperas i relation till andra med samma förutsättningar skulle ge en positiv drivkraft till skärpning.
Eventuellt kan man tänka sig ekonomiska belöningar för skolor som är klart över snittet eller förbättrar sig. Man kan också tänka sig sanktioner vid svaga resultat eller omotiverat högt betygsgenomsnitt.
Möjligen kan de absolut sämsta skolorna läggas ned, all personal avskedas och vid nystart får personal söka jobb i konkurrens på nytt.
Viktigt är att huvudman och ledning får ett prestationstryck.
Det känns lite gammalmodigt. Ska vi verkligen tävla oss ur krisen?
Jag tyckte mycket om Alvessons bok Tomhetens triumf som var en svidande uppgörelse med en urholkad högskolevärld. Den här gången tycker jag nog att det är väl enkla lösningar som professorn föreslår. Lika fräscha som ett jubileumsnummer av Blandaren.
I Fever pitch säger Colin Firths Arsenalälskande idrottslärare:
– Man skulle hålla på ett hopplöst bottenlag som aldrig har en chans att vinna ligan. Som Wigan!
Efter att ha frusit mig igenom MFF:s förlustmatch mot Kalmar förstår jag vad han menar.
Men i lördags var det kul

Jag har fastnat för the Wire och detta är en av de mest laddade scenerna.
Nu går jag och köper den fjärde säsongen.
Jag är ganska dålig på sprit och blir ofta mer bakfull än full. Det är inget stort handikapp och jag kräver ingen medkänsla. Vi spritallergiker är en grupp som lider i tysthet och det kanske är bäst så.
På fredagskvällen möter jag grannen med systembolagspåsen i porten och vi börjar prata poesi. Med våra fragmentariska kunskaper i franska famlar vi efter den där dikten av Baudelaire :
Berusa er!
Man måste alltid vara berusad. Det är allt: det är det enda det är frågan om.
För att inte känna Tidens förfärliga börda som knäcker era skuldror
och böjer er mot marken, måste ni berusa er utan uppehåll.
Men med vad? Med vin, med poesi eller med dygd, allt efter behag. Men berusa er!
Och om någon gång, på trappan till ett palats, på det gröna gräset i ett dike,
i ert rums dystra ensamhet, ni vaknar, och berusningen redan är förminskad eller försvunnen,
fråga vinden, vågen, stjärnan, fågeln, klockan, allt det som flyr, allt det som kvider,
allt det som rullar, allt det som sjunger, allt det som talar, fråga vilken tid det är;
och vinden, vågen, stjärnan, fågeln, klockan, skall svara er:
»Det är tid att berusa sig! För att inte vara Tidens plågade slavar, berusa er utan uppehåll!
Med vin, med poesi eller med dygd, allt efter behag.«
När jag kommer hem på söndagkvällen ligger dikten på hallgolvet och jag funderar över vilka möjligheter det finns att berusa sig på arbetstid.
Med dygd?
Tack Krister!
Public service är inget snällt program. Under imitationens form kan de rent av vara infamt elaka. Idag drabbar satiren Jan Björklunds populistiska retorik:
Filosofiska rummet handlar lämpligt nog denna vecka om begreppet populism.
Libero har släppt en ny blöja. Är jag kränkt?


Uppdatering: Den här kommentaren från Per Svensson om Bodströms förra bok framstår som närmast profetisk.
Per Svensson har en ondskefull sida. Den blir tydlig i recensionen av Thomas Bodströms senaste deckare Lobbyisten. (länk)
Det enda som lever i den här romanen är föraktet för politiken.
Man blir lite orolig när man plötsligt kommer ihåg att Thomas Bodström faktiskt varit minister och möjligen kan bli det igen.
Riktigt rädd blir man dock först när man av slutsidorna förstår att ”Lobbyisten” förmodligen inte är hans sista kriminalroman.