Jag försöker fortfarande att undvika spekulationer kring beskjutningarna i Malmö men ämnet tränger sig på.
Ett sätt är att krympa världen till platser där vi känner oss trygga. Tanken på att det skulle finnas skyddade platser är förrädiskt lockande. Frågan är om det går att förena den här längtan efter gemenskap med öppenhet mot världen?
Vid Lövestads utfart
Världen är så stor, så stor,
Lasse, Lasse liten!
Större än du nånsin tror
Lasse, Lasse liten.
Tysta tankar 