“Kompensatoriska aktiviteter”?

En vanlig teori är att samhället håller på att bli alltför tryggt. Myndigheterna skyddar oss från oss själva och om vi skulle skada oss gäller det att hitta någon att skylla på.

I England presenteras en utredning som menar att myndigheterna måste sluta upp att ta ansvar för dessa “kompensatoriska aktiviteter” där människor utmanar sig själv och varandra genom galna tävlingar.

Länk till BBC

Advokatsamfundet protesterar och menar att tydliga regler och åtalsmöjligheter behövs. Jag tror att den konservativa regeringen plockar en mycket billig poäng genom att luckra upp bestämmelserna.

Vem vågar äta av den här glassen?

Vem vågar äta av den här glassen?

Försiktiga självporträtt

Jag raglar ut från National Portrait gallery bedövad av alla intryck. Varje tid har sitt sätt att avbilda sina hjältar och det finns många spännande exempel på konstnärer som försöker tänja på gränserna. Själv fastnade jag framför Wallis Simpson och Dylan Thomas.

I teaterkvarteren runt Leicester Square hittar jag en ostaffär och en liten bit av mig själv.

På puben bakom Liverpool street ser vi Arsenal förlora mot Chelsea. Min bordsgranne är brorson till den assisterande hjälptränaren och bedövande påstridig i sina goda råd till spelarna:
– For Gods sake, listen to me for once in a lifetime…

Jag drar mig undan till toaletten och möter mig själv i dubbel upplaga. Nu vet jag dessutom varför handfläkten heter Airforce.

Jag undrar om det är en bra idé att påbörja en pretentiös serie med reflekterade självporträtt från offentliga toaletter? Finns det något bättre sätt att skaffa sig dåligt rykte som självupptagen?

På den här puben serverar de i alla fall gott veteöl.

Min sköra manlighet del 2

I en ganska minnesvärd tråd diskuterade vi huruvida det är möjligt för en riktigt karl att hämta ELLOS-paket på posten. Jag tror att vi enades om att det antagligen handlade mer om klass än om genus.

När jag skulle gå ut i London hände det igen. Jag behövde något att stoppa ner regnkappan i och erbjöds en tygpåse från Gudrun Sjödén.

En stor barre i parken del 2

Den där stora barren i parken visade sig heta Buckingham Palace och jag beskådar pliktskyldigt vaktavlösningen klockan 12.00.

Trams.

I parken står fyra pelare som symboliserar imperiets hörnstenar: Amerika, Indien, Australien och Afrika. Försöken att fösa samman de olika delarna är bedövande osymmetriskt och jag undrar hur det gick till på mötena innan namnen höggs ut?

En av de mest hånade och gåtfulla personerna som bor på slottet möter jag senare på National Portrait gallery. Det är ett lysande museum som jag lär återkomma till många gånger